Handikappad eller gay – samma Penn

Harvey Milk var den förste öppet homosexuelle att bli vald till en framträdande politisk post i USA. 1978 sköts han till döds. Den skyldige, som vid samma tillfälle också dödade San Franciscos borgmästare, dömdes för dråp och inte för mord. Bland annat för att hans intag av skräpmat indikerat psykisk ohälsa. (”Twinkie-försvaret). Just efterspelet säger så mycket om den tid Milk verkade i och vad han hade att kämpa mot, men Gus Van Sant sveper snabbt förbi den delen i textskyltar mot slutet – och berättar i stället om Milks politiska uppvaknande och hans väg i kampen för lika rättigheter. Det i sig är en oerhört mäktig historia, och den är fortfarande sorgligt aktuell.

Men, som film betraktat är det tyvärr inte lika mäktigt. Det låter hemskt, men när Sean Penn spelar homosexuell gör han det på ungefär samma sätt som när han spelade förståndshandikappad i ”I am Sam”. Förmodligen är det hans persona utanför duken som gör det, men känslan man också får av att Penn tycker att han gör Något Viktigt är minst lika störande. Men det tar sig så småningom, och det ska sägas att hans motspelare är väldigt bra. Men ja, mest av allt får ”Milk” mig att genast vilja se den prisbelönta dokumentären ”The times of Harvey Milk” från 1984.