Tyskt drama av Mathias Glasner med Jürgen Vogel, Sabine Timoteo m fl
“Den fria viljan” känns på många sätt som tre olika filmer, inte bara för att den är 163 minuter lång.
Den första handlar om ett parodiskt monster till våldtäktsman, ett smutsigt, socialt missanpassat freak. I nästa har han kommit ut efter 9 år på sluten anstalt. Han tränar maniskt, försöker anpassa sig och börjar umgås med sin chefs trasiga dotter.
En väldigt fin, intressant och mycket välspelad kärlekshistoria dem emellan utspelar sig - innan filmen spårar ur igen.
Det är meningen att man ska sympatisera med den här mannen när han kämpar mot begäret och impulser som (tydligen) väcks av reklamskyltar, porr och vackra kvinnor. Det gör inte jag. Det i kombo med slutet och titeln gör att jag har svårt att förstå vad man egentligen velat säga.
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer
...