Vilken show! Vilken bombastisk inramning. Jag är imponerad.
Inledningsvis känner jag mig splittrad. Att välja mellan Amanda och Marie känns omöjligt. Som att välja mellan naturgodis och lösgodis. Jag kan inte få både och, jag måste välja.
När Amanda gör Suspicious minds bestämmer jag mig. Det är Amandas kväll i kväll. På något sätt har det alltid varit Amandas kväll.
Jag vill vill vill Amanda. Att säga att någon är unik är lite vanskligt. Alla är unika. Jag är unik. Du som läser det här är unik. Men det finns verkligen bara en Amanda. Jag vet ingen svensk artist som är så cool.
När Amanda stod framför juryn i sitt rosa nattlinne och gjorde That’s alright mama med gitarr på snöre sa jag till Joachim: ”Hon ska vinna”
Ikväll skrek hela min kropp efter Amanda, det var så rätt.
Amanda ”ägde” inte vinnarlåten, hon ”knäckte” den inte, hon ”levererade” den inte. Men allt det där är oviktigt.
Idol ska inte vinnas av den som gör vinnarlåten bäst. Idol ska vinnas av den som är en på miljarden, som kan knäcka nötter mellan sina beniga knän, som krossar hjärtan genom blott en storögd blick i kamera fem.
Amanda.
Sabla skit, nu vann Marie. Men så var det på hittefåret också.
Veckans : Svenska folket, som röstade fram två kick ass-brudar till Globen. Ni har gjort mitt jobb till ett nöje.
Veckans krumelur: Att en måste förlora. Bara en kan vara lucia, bara en kan vinna Idol.
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer
...