"Ni röstade hem vinnaren i kväll"

Chock.

Det är ett slitet ord. Överanvänt.

Men inget kan bättre beskriva hur det känns just nu.

Ni röstade hem en vinnare i kväll.

Så sent som förra veckan skrev jag att Daniel Karlsson var självskriven i Globen.

Jag håller fast vid det.

Om man ser över hela säsongen så är faktiskt Jönköpingskillen den som hållit jämnast nivå, haft lägst dalar och högst toppar.

Och så det här.

Okej att killen inte gjorde sitt livs show just i kväll.

Men i min bok, i min värld var han den i särklass mest värdiga vinnaren av den här talangjakten.

Vad var det som hände?

Var det juryns onödigt hårda attack på Andreas Sjöberg som fick er att tröströsta på honom?

Eller har ni helt enkelt mer än bara luktat på glöggen i afton?

Fan vet.

Men det var inte såhär det skulle bli.

Inte alls.

    Kors i taket. Himmel och pannkaka. Dra på trissor.

Vem hade kunnat ana?

Vem hade den blekaste susning om att det under huden på Marie Picasso brann en fullfjädrad rockböna?

Såg ni reaktionerna i studion efter hennes andra uppträdande?

Såg ni hur folk reste sig ur sina stolar för att hylla henne?

Inte det minsta konstigt, förstås.

Men stort.

Ännu större vore om Marie hädanefter släppte ambitionerna att låta som en svensk Alicia Keys, spottade ut wail-soppan en gång för alla och bara satsade på attack och känsla.

Alltid, hela tiden.

För hon har aldrig varit bättre än hon var i kväll.