”Det bästa som kunde hända Anna”

Den lilla tjejen med den stora rösten är ute ur tävlingen. Och självklart är det synd och förbannad skam att hon efter höstens största stund i ”Idol” belönades med respass.

Jag vidhåller att Annas skakande version av ”Over the rainbow” är säsongens vackraste ögonblick.

Så att hon visades dörren just efter en så gnistrande vacker stund på scenen känns… snopet.

Men när förvåningen lagt sig, chocken i bröstet ebbat ut kan jag bara komma fram till en sak:

Att röstas hem nu var på många sätt det bästa som kunde hända tösen från Nyköping.

För även om jag tyckte hon var bäst och höll henne som personlig favorit så förtjänar hon ett långt bättre öde än att stå som vinnare i ett konfettiregn i Globen.

Hon är för bra för det.

Hon är för mycket en rå, personlig och rörande talang för att förpassas till en färdigproducerad hetsskiva och sedan glömmas bort lagom till påsk.

För lika knäckande bra som hon visat att hon är varje gång hon fått chansen att göra något som passar henne – skälvande ballader, främst – lika ansträngt har det känts varje gång hon behövt leka hurtig plastkaraoke.

För varje schlagerlåt, varje ABBA-dänga kände jag allt mer att jag saknade tjejen som krossade så totalt under auditionturnén. Att jag saknade den tufsiga lilla tjejen med gitarr som sjöng ”Have a heart” så att hjärtat gick i tusen bitar.

Med lite tur kan det här innebära att den Anna kommer tillbaka. Och att vi snart får se henne ensam på en scen, beväpnad enbart med en gitarr och den där gudabenådat vackra rösten.

Jag kommer att vara där.