”Hans svagaste insats i tävlingen”

Robin Bengtsson:

1. ”Let me entertain you”

2. ”Fields of gold”

Robin gör Robbies klassiker med bra driv och får förstås en rejäl skjuts av låtens inneboende racerfart och frustande energi. Och visst låter det okej, men Robin Bengtsson känns fortfarande inte helt bekväm på scenen. Blicken flackar och han ger ett nervöst och lite frånvarande intryck.

Då är hans Sting-cover betydligt starkare. Stilla på en pall med gitarr i knäet är Robin Bengtsson som allra bäst.

Dagsform: Ljummen.

Kevin Borg:

1. ”If tomorrow never comes”

2. ”In the shadows”

Grabben från Malta sjunger säkert Garth Brooks/Ronan Keatings flottiga bearnaiseballad från hjärtat, det tvivlar jag inte på. All respekt för uppsåtet, men den här smörbomben är extremt svårsvald. Och hans rocklåt är ingen uppryckning. Tvärtom lider framträdandet av svåra trovärdighetsproblem när Kevin leker rockrebell. Låtvalen står i vägen för hans naturliga charm och det här kan vara hans svagaste insats i tävlingen.

Dagsform: Ljummen.

Anna Bergendahl:

1. ”Simply the best”

2. ”Over the rainbow”

Glöm Annas svulstiga tolkning av Tina Turners tjatigaste stund på jorden. Det är alldeles för mycket sprayluggat aerobicspass över framträdandet för att göra någon enda människa glad. Hennes ömma behandling av ”Over the rainbow” däremot är precis så makalöst bra som man hade vågat hoppas. Gnistrande vackert, skakande innerligt och brinnande passionerat.

Dagsform: Het.

Johan Palm:

1. ”I’ll stand by you”

2. ”Friday I’m in love”

Johan gör Pretenders-balladen med så pass mycket känsla och närvaro att han skulle kunna vara Chrissie Hyndes tufsiga barnbarn. Ett lika ärligt som smart låtval. Hans ”Friday I’m in love” är däremot inte lika självklar och känns mest som en sämre skolpjäsversion av originalet. Och i vanlig ordning är han själv djupt missnöjd med sitt rep, stampar i golvet, skriker svordomar och har sig. Känns det som att vi sett och hört det förr?

Dagsform: Ljummen.

Alice Svensson:

1. ”Because of you”

2. ”Crazy in love”

Kelly Clarkson-låten må kännas lika spännande som ketchup vid det här laget. Men det spelar mindre roll när Alice ger allt hon har och tar i så att stämbanden glöder. Övertygande kraftfullt. Det går inte riktigt att säga om hennes Beyoncé-cover. Alice har svårt att hitta bettet och attityden som låten kräver för spurta rätt in i kaklet. Bitvis är hon där, men hon behöver komma på ett sätt att hålla elden vid liv genom hela låten.

Dagsform: Het.