Om vi vore ett par…

Med ”Tjockholmens” Peter Carlman

NÖJE
Foto: olof elfversson

Hur träffades vi?

– På en fiskeindustri i Lofoten i Norge. Vi var där och rensade fisk i ett år.

Vad var det som fick mig att fastna för dig?

– Det måste ha varit min sprallighet och min busighet och att jag är rakt fram. Och min snuskiga fantasi.

Jag hade kille när vi träffades. Hur blev vi av med honom?

– Han åkte ut och reste i ett halvår precis när vi träffades, så det skötte sig på egen hand. När han kom tillbaka hade vi åkt iväg, tillbaka till Sverige.

Hur lång tid tog det innan vi hoppade i säng?

– Vi väntade i ungefär två veckor. Vi ville ta det försiktigt eftersom det kändes så rätt.

Var det på ditt eller mitt initiativ när vi väl hade det?

– Det var på ditt initiativ. Jag väntade så snällt.

Nu är du med i ”Tjockholmen”. Hur märker jag av din förändring?

– Du märker att jag blir ännu piggare och gladare och mer spontan. Och så blir jag bättre i sängen. Jag orkar mer och tar mer initiatv.

När du är färdig kommer det att finnas mindre av dig att älska. Hur kompenserar du det?

– Genom att bli en bättre människa som orkar skaffa ett barn med dig.

Vad ska vi göra i helgen?

– Eftersom det börjar dra sig mot höst tänkte jag att vi skulle gå på kräftskiva och dricka lite gott vin. Och i samband med det ska vi titta på ishockey.

Ishockey på en kräftskiva?

– Jajamän, vi börjar med ishockey och kräftor och sedan festar vi loss.

Men alkohol är ju inte så bra. Får du dricka det när du är med i ”Tjockholmen”?

– Man ska dra ner på alkohol naturligtvis. Det är taskiga kalorier. Men jag har festat otroligt mycket förut – två, tre gånger i veckan. Nu blir det kanske en gång på två veckor.

Hur blir du när du blir full?

– Då blir jag ännu gladare. Jag sjunger och gör mig till och vill synas och höras överallt.

Vad hittar jag för pinsamma grejer hemma hos dig?

– Musik som folk inte förväntar sig att jag lyssnar på. Framför allt dansmusik som Lasse Stefanz och Sven-Ingvars. Jag har sådant trots att jag är en rejäl hårdrockare och metalkille. Det är för att jag tycker att det är så jävla kul att bugga.

Du är ju polkagrisbagare. Har du någonsin varit rädd för att jag är med dig bara för att få gratis polkagrisar?

– Nej, du tycker ju att jag är så söt ändå. Men du är en riktig gottegris.

Ja, sedan jag blev ihop med dig har jag fastnat i sockerfällan. Kan du hjälpa mig att ta mig ur den?

– Ja, utan problem. Tricket är mer kärlek och omtänksamhet. Jag bjuder på goda middagar och fixar bra alternativ till godis.

Jag tycker att vårt sexliv har börjat gå på rutin. Vad ska vi göra?

– Vi ska pröva att ha sex på mer spännande ställen. Kanske där folk kan se oss, som i provhytten, i bilen, ute på stranden eller i skogen.

En kompis till mig har rekommenderat en partnerbytarklubb. Vad tror du om det?

– Det skulle jag tycka var jättekul.

Då är du inte svartsjuk?

– Nej, svartsjuka finns det ingen överhuvudtaget.

Men din bästa kompis stötte ju på mig förra helgen. Gör du ingenting åt det?

– Nej, det får du lösa själv om du har känt så. Det är ditt ansvar.

Folk kommer att känna igen dig nu efter ”Tjockholmen”. Kommer du bli snobbig och glömma bort mig?

– Nej, du går alltid i första hand.

Karolina Fjällborg