"Jag har blivit rörd till tårar"

Nanne Grönvall berättar om sin sjukdomstid och vägen tillbaka

1 av 2 | Foto: LINA BOSTRÖM EINARSSON
FICK BRÖSTCANCER I slutet av juni avslöjade Nanne Grönvall att hon drabbats av en knöl i höger bröst.
NÖJE

Strålbehandlingen avslutades i förrgår.

Nu berättar Nanne Grönvall, 44, för första gången om sjukdomstiden och den positiva kraft som nu tar henne tillbaka till scenen efter bröstcancern.

Trötthet, bränd vävnad och operationsärr vid högra bröstet är de enda fysiska spåren efter tumören och operationen i somras.

-Jag är glad att de inte behövde ta hela bröstet, men om det varit nödvändigt hade jag tveklöst gått med på det.

-Det känns som läkarna har gjort ett väldigt fint jobb. Jag tror nästan att det blivit ett lyft - det andra bröstet ser ju faktiskt lite tröttare ut, säger Nanne och brister ut i gapskratt.

-Jag har känt mig fysiskt frisk hela tiden. Men det här är en sjukdom som tar oerhört mycket på en mentalt om man inte bestämmer sig för att slåss själv. Och jag älskar livet.

"Kan få nya knölar"

-Det tar tio år innan man är helt friskförklarad och under den tiden kan man få nya knölar. Men jag tänker inte gå och oroa mig. På tio år kan man också hinna få en stor sten i skallen eller bli påkörd av en bil.

Den 6 oktober är Nanne tillbaka i huvudrollen i musikalen "Sweet Charity" på Intiman i Stockholm.

-Det går på ren vilja. Men samtidigt är det en sån adrenalinkick - det är verkligen en drömroll.

För drygt tre månader sedan upptäckte Nanne en knöl i höger bröst.

"Allt gick som i ett töcken"

Vävnadsproverna gav det definitiva beskedet: bröstcancer.

-Jag minns inte så mycket av den dagen. Allt gick i ett - som i ett töcken. Det var en overklig känsla. Vad var det läkarna hade sagt egentligen? Hur ska jag tackla det här?

En tid av total ovisshet följde. Två månaders väntan på operation och provsvar.

Är långt ifrån bruten

-Jag var inte så rädd för min egen skull, jag har ju ändå levt i över 40 bast, men jag har barn också och det var det som var det svåra, säger Nanne.

Men hon vägrade låta sig svepas med i känslostormarna och tog

i stället snabbt kommandot.

Nanne minimerade telefonsamtalen för att slippa älta sjukdomen.

Hon såg till att gå upp tidigt på morgnarna för att bli riktigt sömnig på kvällarna - den tid då grubblerier brukar komma.

Nanne är långt ifrån bruten idag.

Visst återstår regelbundna kontroller och medicinering i flera år framöver.

Men så tänker hon inte.

-Det har ju kommit så mycket positivt ur det här också. Jag har blivit rörd till tårar av att folk på sin fritid tagit sig tid att engagera sig i hur jag mår. Jag är så oerhört tacksam, säger Nanne.

Dan Panas