Saker vi lärt oss av romantiska komedier

Läs Mats Strandbergs krönika

NÖJE

I en stad som lever på att hålla romantiska drömmar vid liv är det inte förvånande att invånarna friar på spektakulära sätt. Men har ni märkt att det blir allt färre romantiska komedier på bio? Vi kanske helt enkelt genomskådat dem.

Jag menar, hur sjuk är inte ”Pretty Woman”-sagan om den äppelfriska horan och torsken på sin vita springare? Fast det är nog de mindre uppenbara lögnerna som satt spår i oss. Vi har lärt oss att män och kvinnor absolut inte förstår varandra. Om en kvinna har problem i sin relation löser hon dem genom att äta glass i sängen framför en svartvit film eller älta med sina väninnor, i stället för att säga något till sin partner. En man fyllesnackar däremot med en uttråkad bartender. Män och kvinnor kan inte bara vara vänner.

Hatkärlek är bara ett annat ord för förspel. Elaka pojkar är eftertraktansvärda, för de är snälla innerst inne. Om de är otrogna är det okej, de är bara rädda att binda sig. Familjekonflikter löser man med spexdans i köket till en Motown-låt. Och en fru vill alltid ha pliktsex med lampan släckt, men älskarinnor är sexatleter som vill laja med handklovar. Då är alla män minsann redo att binda sig – bokstavligt.

Mats Strandberg