Jag mår dåligt av folk utan självinsikt

Läs Mats Strandbergs krönika

NÖJE

Let’s Dance-deltagarna är föredömligt underdåniga mot juryn. Lyssnar, håller med, försöker bättra sig till nästa gång. De kanske bara låtsas lyssna, de är ju redan B-kändisar och har en fasad att upprätthålla. Men juryn slipper det hjärndöda jämrandet som andra talangjakter dras med. ”Idol”-juryn ska ut i landet igen och man vet vilka två klyschor de kommer att få höra, om och om igen: ”Men gör det bättre själva då!” (Eeeh. De har aldrig påstått sig kunna sjunga. Det är inte därför de är där) och ”Ni kommer ångra er! Ni känner inte igen äkta talang!” (Jo, det gör de. De såg inte din, för den existerar inte).

Kanske blir jag provocerad för att jag blir lite avundsjuk. Som på den där hemska bruden förra året, ”sångfågeln” som blev en olyckskorp som hotfullt kraxade ”Jag kommer tillbaka!”. Okej, hon framstår som ett pucko, men HON fattar ju inte det. Tänk vad skönt att vara helt oförmögen att ta in kritik!

Har sett nästa säsong av amerikanska ”Top Model” i förväg. Säsongens bitch beter sig sinnessjukt egofixerat, och när hon beklagar sig svarar mamman: ”Säg bara att du är en prinsessa som hör hemma på en tron!”. Åh, tänk att få tro att livets konflikter är så lätta att lösa!

Mats Strandberg