10 sekunder av kärlek

Författare: Lisa Widegren Lundin

NÖJE

Hans läppar trycker hårt mot mina. Min puls ökar och jag besvarar kyssen våldsamt. Minnena flödar snabbt. Det måste vara så här det känns när minnena passerar revy när man dör. Man kommer ihåg det finaste, det man inte ångrar eller vill glömma. Sina bästa stunder.

Det började med att en hiss stannade och vi var fast. Jag och han. Han var bara en sjabbigt klädd snubbe som jag passerat några gånger på gatan utanför. Han satte sig ner och började skratta, jag förstod inte varför och inte heller tänkte jag fråga, han verkade ju tokig. Efter ett tag tystnade han och vi satt tysta i hissen i en timma innan vi fick hjälp. Inte ett ord yttrades på hela den tiden.

Swoosh! Nästa minne. Jag sprang uppför trappan till min lägenhet, sällan att jag skulle välja hissen, tog fram nycklarna och fumlade med dem i låset när han ropade "Hey, vänta". Jag tvekade vid dörren, men lät honom komma ner, han bodde på våningen över mig. "Kom upp på en bit tårta, jag firar att jag vann ett vad. Och du förtjänar en bit av tårtan eftersom du gjorde mig sällskap i hissen."

Pow! Jag är inne i hans lägenhet och skrattar med honom och hans polare. Jag har inte haft så roligt på evigheter. Vi skämtade runt och spelade X-box. "Vi kanske ses senare", sa han och tryckte min hand när jag gick. Jag svarade med en klapp på ryggen. Så manligt av mig.

Swisch! En vecka senare gör vi sällskap till tåget, samtalsämnet är biofilmer. Vi kommer överens om att se nya Star Trek-filmen. Nördar som vi är. Vi kramar varandra hej då, och tåget susar snabbt iväg.

Ännu ett fint minne. En het diskussion om filmen leder in oss på vilken karaktär som är bäst. Kirk eller Spock. Vi kommer aldrig överens, men det känns underbart. Hand i hand går vi uppför trappen till våra lägenheter.

Zoom! Ett skratt. Zoom! En hjälpande hand. Zoom! Lukten av hans kläder. Zoom! Den krokiga näsan som andas in doften av mitt hår. Zoom! Den varmaste känsla jag någonsin känt. Zoom! Jag inser att det är kärlek.

Kyssen tar slut, jag är varm, lycklig. Alla intryck och minnen gör att mina ögon tåras. Hans blick tränger in i min, vi läser av varandras känslor. De är lika. Ännu ett minne är skapat, till nästa passerande revy.