Först säger han att han älskar Sverige. Sen att han kan prata svenska.
Då väljer Klick! att syna skådespelaren Will Ferrell, världens just nu roligaste man. Svaret blir en smula genant för vår senaste hedersmedborgare.
Ferrell, 39, lägger händerna över näsan och munnen. Tystnad. Sen drar han i den roströda munkjacksluvan.
Fortsatt tystnad.
Han kliar sig i lockarna.
Ser plågad ut.
Till slut, innan pinsamheten hinner ta överhanden i sviten på Four Seasons hotel, harklar han sig.
– Eh... jag uppfattade det inte riktigt.
Uppsynen är ärlig. Ansiktet gravallvarligt.
Ändå är det omöjligt att avgöra om Ferrell bara spelar.
Det är ingen tillfällighet.
Det var just förmågan att alltid behålla fattningen – i kombinationen med hans musikalitet och grymma tajmning – som gjorde att han inom loppet av några år blev en av de största stjärnorna i det livesända, amerikanska komediprogrammet ”Saturday night live”.
Uttrycket sårad hund kan således bara vara en undanmanöver.
Men Klick! pressar vidare.
Det är trots allt Ferrell som själv målat in sig i hörnet. Bara sekunder tidigare har han under pratstunden om senaste filmen, konståkningskomedien, ”Blades of glory”, uppgett att han kan prata svenska.
– Javisst, svarade han om det vore den självklaraste saken i världen.
Det var innan Klick! avslöjade sitt blågula ursprung och bestämde sig för att testa hur mycket hans hustru Viveca Paulin-Ferrell, 38, hunnit lära honom under parets snart sjuåriga äktenskap.
Det började så här:
Hur är din svenska.
– Den blir bättre varje dag.
Pratar du svenska hemma?
– Javisst.
Vad kan du säga?
– Är du svensk?
Ja.
– Jag förstår (lätt panik i rösten).
(Klick!, på svenska) Så du förstår du vad jag säger?
Totalt frågetecken.
– Jag uppfattade det inte riktigt.
Igen:
Då förstår du vad jag säger?
Ferrell tycks inse att spelet är förlorat. Men i stället för att lägga korten på bordet spelar han ut trumfkortet:
Barnen.
– Du vet, min son (Magnus, reds anm) är tvåspråkig. Vi pratar hela tiden.
Han fortsätter i snabb takt, rädd att förlora initiativet.
– Jag vet inte vad du sa eftersom du sa det så snabbt.
Klick! upprepar det, med hörselskade-tydlighet.
– Ah...
Ferrell skiner upp.
– Om du säger det långsammare...
Fortsatt leende.
– Det är ferschår... Jag ferschår...
Vi kan dock inte hänga honom för något så trivialt som en frisering av svenskan. Tvärtom.
Vår ringa nation torde i stället ha en del att tacka honom för. ”Blades of glory” är så fylld av svenska referenser att kassasuccén känns som om den gjorts med blågula investerare.
Som om inte det vore nog visade Ferrell att han fallit för sin vännation då han och hans hustru nyligen tilldelades ”Vikingapriset” – en nyinstiftad utmärkelse som Svenska skolan i Santa Monica delar ut till den eller de som under året gjort ovärderliga insatser för utbildningen.
– Magnus går redan i den sko
lan. Mattias är för ung ännu men kommer att börja senare, sa Ferrell vid prisutdelningen.
Sen tog allvaret slut.
Utan förvarning började han knäppa upp sina svarta kostymbrallor, lika oväntat och oförutsägbart som hans rollfigur Ricky Bobby i ”Talladega nights”.
Men den här gången nöjde han sig med att låta långbyxorna glida ner några centimeter.
Sen pekade han på kalsongkanten, med loggan Björn Borg, och utropade:
– Nu kan väl ingen tvivla på min blågula lojalitet.
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer
...