Norwegians syn på kvinnor fast i 50-talet

Flygbolaget Norwegians text om Rebecca & Fiona luktar unknare än all gammal fisk i Norge sammantaget.
Foto: MAGNUS SANDBERG
Flygbolaget Norwegians text om Rebecca & Fiona luktar unknare än all gammal fisk i Norge sammantaget.
NÖJE

Fråga: Ska man ta Rebecca & Fiona på allvar?

Svar: Eh. Ja, givetvis. Om du inte stagnerat i dina tankar förstås.

Kristin Lundell.
Kristin Lundell.

”Not just pretty faces?”. Inte bara vackra ansikten? Notera gärna frågetecknet i den rubrik som flygbolaget Norwegians ombordtidning tyckte var en snärtig titel på en intervju med den framgångsrika houseduon Rebecca & Fiona. Det var alltså en fråga. Är Rebecca Scheja och Fiona FitzPatrick mer än två vackra ansikten som bara går runt och är vackra hela dagarna?

Det är så att man baxnar.

Eftersom jag är född optimist försöker jag hitta en bortförklaring till flyg­tidningshaveriet.

Det måste ha hänt något.

Kanske kom man, just när tryckpressen börjat hälla bläck på pappret, på att man glömt rubriken och fick därför i panik klippa ut något från närmsta tidning som låg och skräpade. Synd bara att den råkade vara från 1950-talet.

Det hade kunnat bli något om att Snoddas gör succé med låten ”Flottarkärlek” eller att en ny läcker dryck vid namn Coca Cola har lanserats men i stället blev det detta tokiga.

Eller kan det ha varit så att danske programledaren Blachman wallraffade som korrekturläsare?

Kanske hade rubriken råkat bli kvar efter att en artikel om vad det svenska herrlandslaget inte får missa i Brasilien hade fått lyftas ur planeringen?

Det måste givetvis finnas rimliga förklaringar till att en sådan rubrik sätts år 2014.

Men så fortsätter ögonen att läsa. Här är ingressen i översättning: ”Med ett nytt album ute kan det vara dags att ta dem på allvar.”

Hehe. ”Dags att ta på allvar”. Jaja. En får tydligen vara tacksam för det lilla. Som att Norwegians tidning åtminstone inte satte ett frågetecken efter där också.

Rebecca & Fiona alltså. Duon som på 2012 års Grammisgala kammade hem segern i kategorin Årets elektro/dans framför Avicii och Swedish House Mafia. Spola snabbt fram till nutid och de är nyligen hemkomna från en spelning på meckat för den moderna edm-scenen: musikfestivalen Ultra i Miami.

Det är som konstnären och programledaren Kakan Hermansson, som lade upp en bild på artikeln i sin blogg, konstaterade: ”Rebecca & Fiona har haft en spikrak karriär. Få kvinnor har varit större förebilder för unga kvinnor i samtida Sverige”.

Varför har det då varit oklart för vissa om de ska tas på allvar?

Det handlar bland annat om klädseln.

För vissa verkar det vara en omöjlig tanke att det går att vara skicklig på något och samtidigt klä sig i pastell.

Att inte ta Rebecca & Fiona på allvar för att de klär sig i magtröjor, minikjolar och Buffaloskor är att avslöja att en blivit gammal.

Att ens hjärna låst sig vid föreställningar om hur något är och alltid ska vara.

Det är inte särskilt smickrande.

För varje generation har sitt som gör att de kommer att viftas bort som okunniga av dem som har stagnerat i sina tankar.

Generationsväxlingar är alltid en kamp.

Rebecca & Fiona för flera kamper på samma gång.

På tisdag släpper de sin andra skiva.

Den fick fyra vackra plus av Markus Larsson i gårdagens Aftonbladet.

FAKTA

Lundells lathund

Skådespelare. Vincent Kartheiser har gestaltat sin ”Mad men”-karaktär Pete Campbell med en sådan perfektion att han blivit en av tv-världens mest avskydda. Vi som älskar denne ständigt förfördelade man och hjälten Don Drapers nemesis gör det minst lika intensivt. För oss Pete-fanatiker var det julafton när New York Magazine i veckan publicerade en intervju med Kartheiser tillsammans med en rollanalys av ”Mad men”-skaparen Matthew Weiner. Nu ger vi oss inte förrän vi får spin off-serien ”Pete”.

Låt. Ett av vårens mäktigaste album är samlingsskivan från Feministiskt Initiativ. Ett femtiotal artister har gått samman för att stödja partiet inför riksdagsvalet och med på skivan finns El Perro Del Mars nyskrivna ”Våroffer (alla vill ha)”. Jag tänker både kort- och långsiktigt kring detta. Tänk om denna poplåt betyder att vi snart kommer att få höra ännu mer nytt av Sarah Assbring?

Konsert. Det var tiden som bekräftade exakt vilket modernt mästerverk som hardcorebandet Refuseds sista skiva ”The shape of punk to come” är. Sexton år efter skivsläppet har tonsättaren och dirigenten Jonas Nydesjö, tillsammans med Refuseds trummis David Sandström, omarbetat musiken. Resultatet uppförs av Norrlandsoperans symfoniorkester i Umeå den 8 och 9 maj. Sedan hoppas vi på turné.