Så minns vi Betty – tre höjdpunkter

Kristin Lundell om gåtan Betty Draper

1 av 4 | Foto: AMC
tack för de här åren, bettyHon har fått alldeles för lite uppmärksamhet under säsongerna som varit - och vi sitter fortfarande med gåtan Betty Draper olöst.
NÖJE

I morgon inleds början till slutet.

Efter åtta år kastar ”Mad men” in handduken och tar farväl.

Herregud Betty Draper – vad jag kommer att sakna dig.

Hon har fått alldeles för lite uppskattning under de sex och en halv säsonger som det amerikanska reklamdramat ”Mad men” har visats.

Alla bara pratar om Don Draper och Roger Sterling: seriens hjälte och seriens clown. Eller om Peggy Olson och Joan Harris: seriens skugghjälte och seriens puma. Ingen verkar gilla Betty – Dons en gång så uttråkade hemmafru i den stora villan i Ossining utanför New York – förutom jag.

Vi har fått se på tok för lite av Betty Hofstadt sedermera Betty Draper sedermera Betty Francis. Åttiofem avsnitt av ”Mad men” har visats men vi sitter fortfarande med gåtan Betty olöst.

Det är något med hur January Jones gestaltar Betty med blicken. Den ständiga sorgsenheten däri. Bettys ögon avslöjar mer än orden som sägs. Varför är hon så olycklig?

Betty gjorde alltid sitt jobb som den perfekta hustrun. Varje gång utförde hon sitt uppdrag att visas upp som trofé på firmatillställningar och representationsmiddagar. Hon levererade sin del av avtalet utan anmärkning. Men vad gjorde egentligen Don för henne?

Ett tag fick vi komma henne närmare. Se den korrekta hemmafrun som – när hon inser att hennes felfria yta är på väg att krackelera – förvandlas till intrigmakerskan. Allt för att göra sin väninnas äktenskap lika miserabelt som hennes eget.

Den iskalla modern som bara blir kyligare.

Den senaste veckan har jag sett om säsong tre då makarna Drapers äktenskap slutligen brakar samman. ”Mad mens” mäktigaste avsnitt är det när Betty berättar för Don att hon vet hans innersta hemlighet. Alfahannen Don krymper medan Betty växer. Det är ett maktens växelspel. Jon Hamm och January Jones går upp mot varandra i ringen. Men matchen är redan avgjord.

Det är nu som Betty reser sig ur askan. Hon har i hemlighet ordnat en flyktväg för sig själv och är redo att gå. Hon har utan Dons vetskap sett till att hon fått förutsättningarna för att stå upp för sin heder.

Om Don bara hade orkat vara uppmärksam hade han vetat vem han bråkade med.

Älskade Betty, tack för de här åren. Låt oss fira av dig – och fira in ”Mad mens” sista sju avsnitt – med att komma ihåg tre av dina bästa scener.

1. Betty och duvorna.

Med cigaretten i mungipan och geväret i hand låter Betty – klädd i nattlinne och polyesterfrasig morgonrock – kulorna jaga grannens duvor. Mr Beresford borde ha vetat bättre än att hota skjuta barnen Drapers hund Polly. Det är trettionio ljuva tv-sekunder.

2. Betty och klänningen.

Matthew Weiner tvingade January Jones att bära den storprickiga klänningen i flera dagar för att den skulle få precis rätt skrynklor. Bettys förnedring, efter att ha upptäckt att Don inte spelar ihop med henne utan kör sitt eget race, skrynklar inte bara ihop klänningstyget utan också hjärtat.

3. Betty och nyckeln.

Hon håller den fysiska nyckeln till Don Drapers dåtid - och därmed också hans framtid – men hon har så mycket mer än så i sin hand: hon har makten. Att se Betty ge sig själv upprättelse efter ett liv av lögner och svek är som att få ropa ”hallelujah äntligen”.

HÖR MER OM AVSLUTNINGEN: Lyssna på Larsson & Lundells senaste poddavsnitt

FAKTA

Kristin korar

VECKANS BÄSTA …

… låt:

Den var egentligen förra veckans bästa låt. Allting pekar dessutom på att den också är nästa veckas bästa. Men vad ska två öron ta sig till när 1987:s ”Hej då” är så perfekt i all sin enkla blygsamhet? Det är bara att tacka och ta emot.

… skiva:

Han brukar göra konceptskivor om delstater och motorvägar (förrförra skivan ”The BQE” handlade om Brooklyn-Queens Expressway i New York). Men när Sufjan Stevens på ”Carrie & Lowell” skriver tio låtar om sin bortgångna mamma tar änglarna sina allra mjukaste ackord på banjon.

… nyhet:

Det blir en andra säsong av familje­thrillern ”Bloodline”. Det hade förvisso – med tanke på hur sista avsnittet slutade – varit konstigare om Netflix inte hade beställt en uppföljare. Men strunt i petitesser och låt oss ropa hurra. Vi är inte på långa vägar färdiga med familjen Rayburn.