Som tuggummi under mina skor

NÖJE

”Come pick me up”.

Det är ledmotivet till min sommar.

Vilket är ditt?

Faktum är att låtar ibland blir som tuggummin under skor, man blir inte av med dom.

I sommar har jag lustigt nog fastnat i en låt – från förra året.

Kanske för att sommaren 2001 är relativt befriad från trallvänliga landsplågor och verkligt enerverande sommarhits som bara tränger sig på.

”Come pick me up”.

Den heter så.

Alltså, jag har ju lyssnat på den hundra gånger tidigare, men inte på det här viset.

Allt blev liksom annorlunda för några veckor sedan i en Ford Mondeo på asfalten mot Saint Tropez.

Lite Filip ”Nikki Sixx” Hammars fel. Det var han som envist pluggade spår nio. Och vi sjöng skrålande med.

Först kvidande munspel, sedan...

”When they call your name...when you walk right up...the smile on your face...”

Ryan Adams sjunger den

med ett så härligt vemod i rösten – och sedan i refrängen, när den lyfter, då kommer en fläkt av hopp, så levande, så...

”come pick me up...take me out...fuck me up...steal all my records...screw all my friends...they´re all full of shit...”

Nu har jag svårt att låta en dag gå utan att jag pillar i cd:n ”Heartbreaker” och flippar fram spår nio.

Det sköna är att den här låten har jag så gärna på hjärnan.

Och – som det nu blivit – lär sommaren 2001 för evigt komma tillbaka när jag hör ”Come pick me up”.

Jag har redan en liten lista på låtar som har den här tidsmaskinseffekten på mitt centrala nervsystem. Låtar som kan väcka dofter till liv. Som kan frambesvärja ansikten, känslor, detaljer som jag trodde sedan länge lämnat min elektriskt laddade fettklump.

En sån låt är soulklassikern

”Ain´t no love in the heart of the city”, fast i Whitesnakes famösa coverversion på livealbumet ”Live...in the heart of the city”.

Den låten kastar mig tillbaka 20 år. Till en buss som dånar genom ett snötäckt Luleå. Längst bak, i en skrålande klunga, på väg mot ännu en hormonstinn fredagsnatt. Baggen är där. Ola. Kanske Libbe...

Och fredagskvällen är så där euforisk som den bara kan bli när tonårsgrabbar sjunger allsång längst bak i en buss med ölburkar i jackärmarna.

”ÄÄÄÄÄÄÄÄÄJNT NÅO LÖÖÖÖÖÖV...INN DÖ HAART ÅF DÖ CITTII...”

Ronny Olovsson