Traditionerna lever i Norge

NÖJE

Vi är hej och du med norska idrottsstjärnor.

Men norsk dansmusik är påfallande okänd utanför Norge.

Det är hög tid för en ändring.

Norsk dansmusik skiljer sig inte mycket från den svenska även om man inte har samma våg av nya, unga dansband som vi. I gengäld finns en rik flora orkestrar som förvaltar den gedigna, traditionella dansmusiken på ett musikaliskt mångkunnigt vis. Trond Erics och Ole Ivars hör till de största.

Deras skivor är inte svåra att få tag på om man är lite påhittig och har tillgång till internet, så det finns all anledning att tala om dom även i svenska medier. Jag har för avsikt att göra just det under våren.

Ole Ivars är Norges svar på Thorleifs. Bandet bildades 1964 och släppte sitt 30:e (!) album i november 2001. Basisten William Kristoffersen är en av Norges största låtskrivare. Det är en produktiv man: under förra året skrev han samtliga låtar till Ole Ivars album "En får vaera som en er" (Tylden). Samtidigt skrev han en hel skiva åt orkestern Joe Björnars. I Sverige kan han väl närmast jämföras med Peter Grundström eller Mikael Wendt och Christer Lundh.

"En får vaera som en er" är som helhet en liten pärla. Det är en varierad skiva, ofta med ekon från Thorleifs i de många blåsarrangemangen. I sättningen ingår en flöjt, som sätter färg på flera av balladerna.

Precis som på Ole Ivars förra cd finns här ett par duetter med Kikki Danielsson, "Man måste va två" och "Det bästa i livet". De är av god kvalitet, den förstnämnda doftar Thorleifs och Vikingarna, den andra Thore Skogman.

"Je går tel glasset med min glede" är en av skivans finaste sånger även om jag studsar lite inför texten, som hyllar öldrickande ur ett religiöst perspektiv. "Höst" är en vacker instrumental, "Har du plass tel meg i hjertet ditt i dag" en söt ballad, "Kristin" hade kunnat vara en Sven-Ingvars-låt, och "Mitt beste sommarsminne" och "Du mitt barn, mitt lån i livet" är känslostarka ballader av hög klass.

Susanne Bertlin tar över efter Agneta Olsson i Martinez, rapporterar nya, omgjorda Får Jag Lov. 29-åriga Susanne Bertlin sjöng i Martinez redan för tio år sen och cd-singeln "Sommartider, soliga tider" (Frituna) är en svensk dansbandsklassiker. "Det är någon slags dansbandsdisco", skrev jag förundrat i en krönika i Aftonbladet den 30 juni 1992 och jämförde Martinez med Kylie Minogue. Efteråt kan man se att bandet var före sin tid med den här plattan - så håll hårt i den, om du äger ett exemplar.

Barbados fick jobba lite till för finalplatsen i schlager-SM. Lite otippat, kanske, men konkurrensen var svår och "Världen utanför" inte mer än en uppdatering av Toni Braxton-balladen "Unbreak my heart". I veckan kommer ett helt nytt album med Barbados.

Plusguiden