Moby Deep gör ingen besviken

NÖJE

Nas släppte som vanligt ett album alldeles för sent under förra året för att tas med i några årsbästalistor. Men tack vare den väldokumenterade, offentliga fejden med Jay-Z hamnade ”Stillmatic” ändå i rampljuset och det var den som tävlade mot Jay-Z:s ”The Blueprint”. Men i samma veva kom ett annat album som därmed hamnade i skymundan, ”Infamy”, Mobb Deeps, femte album. Precis som Nas, kommer Mobb Deep också från QB, Queensbridge projects i New York. Och även Mobb Deep, eller snarare ena hälften Prodigy, har en offentlig dispyt med Jay-Z.

Det började med att Jay-Z i ”Money, cash, hoes” 1998 hävdade att New York-scenen blivit töntigt soft. Stenhårda thugen Prodigy tog personligen åt sig och fräste tillbaka. Jay-Z svarade med att förra sommaren framföra ”Takeover”, samtidigt som han på en storbilds-tv visade ett foto av Prodigy som sexårig ballerina (Prodigys mormor drev en dansskola och Prodigy var som liten en självklar elev). I ”Takeover” dissar Jay-Z Mobb Deep och Nas.

Men även om det levereras drapor mot Jay-Z på ”Infamy”, är den jämfört med Nas ”Stillmatic”, fri från riktad disrespekt. Mobb Deep gör det som de brukar, ett helgjutet, fruktansvärt bra album. Både Jay-Z och min personliga favorit Nas (den ende rapparen jag drömt att jag varit ihop med, vi bodde i Danmark och var ute och cyklade i Christiania) knäcker Havoc och Prodigy som rappare och lyriker. Jay-Z och Nas är mer karismatiska artister och är betydligt säkrare på hitsinglar. Men som helhet är ”Infamy” bättre än ”Stillmatic”, och till och med ett snäpp vassare än ”The Blueprint”.

Jay-Z och Nas har toppar och höjder, och varsin oslagbar debut som klassiker. Men Mobb Deep har aldrig gjort nån besviken. De levererade ett koncept 1995 med ”The infamous” och singeln ”Shook ones pt II” och har sen dess förfinat det till sitt yttersta. De är konstanta utan att bli tråkiga. Den molande getto-dramatiken är aldrig mer påtaglig hos nån annan än Mobb Deep. På ”Infamy” tar de dessutom ett oväntat, vågat steg mot r&b, och lyckas med det, utan att förlora sin identitet. ”I’m gonna take you out and eat, and kill any misconception you have of Mobb Deep” rappar Havoc på ”Let me ride”, kärleksballaden med r&b-gruppen 112. Och på tal om underskattade album i skymundan, jag säger bara en sak, Petey Pablo.