En vacker ballad om Stockholm

NÖJE

Lasse Berghagen släpper sina bästa Stockholmsvisor på cd.

På tisdag kommer samlingen ”Stockholm, mina drömmars stad” (NMG).

Titelspåret är en helt nyskriven ballad, producerad av teamet bakom Berghagens senaste succéalbum.

Lasse Berghagen har i många år besjungit den svenska huvudstaden och när han tog över ”Allsång på Skansen” upphöjdes han till dess kanske främste uttolkare.

Senaste, femplushyllade studioalbumet, ”Som en blänkande silvertråd” (NMG), var en nytändning utan motstycke – det var en inspirerad Berghagen som mötte publiken.

Mycket av det lyckade resultatet bör tillskrivas det fruktbara samarbetet med producenterna Mikael ”Nord” Andersson och Martin Hansen.

De är med på ett hörn här igen, nu när Stockholm vederbörligen ska fira sina första 750 år. Lasse Berghagen har specialskrivit det singelsläppta titelspåret från kommande samlingen, Nord och Hansen har producerat.

”Stockholm, mina drömmars stad” är en mjukt jazzfärgad ballad, smyckad med mycket blås, stråkar och piano. Vackert och stämningsfullt. Berghagens röst nära, nära, hela tiden skickligt balanserande på gränsen till det pretentiösa.

Lasse Berghagens nya samlings-cd innehåller hans mest kända Stockholmsskildringar, plus det nyskrivna titelspåret och två nyinspelningar.

Wahlströms är tillbaka – nystajlade och med ny, tuff namnlogga. Först närmade jag mig nya singeln ”Förlorad igen” (DoReMe) med en lätt tveksamhet. Det lät modernare och inte lika snabbfästande som vanligt. Wahlströms har ju skämt bort oss under en följd av år med sin genomarbetade dansbandspop och personlige sångaren Daniel Wahlström som främsta kännemärken.

”Förlorad igen” – skriven av Thomas G:son och Tord Johansson – är knappast det mest omedelbara bandet spelat in, en snabbfotad schlager med sina främsta influenser hämtade från Barbados. Textraden ”Du ler med ögonen” går rakt in i hjärtat. Spelas på hög volym.

Patrik Ahlm och Maritha Höglund har skrivit den mer Wahlströmstypiska singelbaksidan, stiliga halvtempoballaden ”En del av mig”.

Senaste utgåvan av den förträffliga serietidningen Pondus (3/2002) bjuder på en del

oanade insikter.

Vår hjälte, busschauffören och familjefadern Pondus, är inne i en het diskussion om kaviarsorter och, eh, rockgruppen Kiss, med sin bäste vän Jocke.

Jocke: Säg ett band som är bättre än Kiss! Ett!

Pondus: Curt Haagers. Vill du ha flera?

Tja, kanske inte. Men det är ganska rolig humor. Tycker jag.

Michael Nystås