Nya flickvänner är aldrig roliga

NÖJE

"Hoppsan, jag snubblade visst på en liten indianflicka - igen", sa min väninna och flyttade försiktigt sin blåbärsblå kroppshydda från ett par hjortskinnsmockasiner.

Platsen var en glassig klubb, festtemat var seriefigurer och jag och min väninna var smurfer.

Det var vi ganska ensamma om, eftersom de flesta andra skojfriska tjejer hade valt att antingen vara Pocahontas eller Tingeling.

Iförda våra vita långkalsonger med svans, vita framtunga smurfluvor och en hel burk med blå kroppsfärg, skilde vi oss från alla bevingade glitterälvor och indianer i kortkorta höftskynken. Vi tyckte själva att vi var härliga, festliga och fåfängebefriat självdistanserade. När en av fröknarna Tingeling viskande medgav att hon också hade velat klä ut sig roligt snarare än snyggt, men att hon inte vågade, kände vi oss som balens drottningar - om än i något otraditionella festblåsor.

Men precis på den fest då jag hoppades att han skulle vara i tryggt förvar i St Tropez, kommer ett gammalt ex in i lokalen, en riktig stekare, fantasifullt utklädd till: sig själv.

Med sig har han sin nya flickvän.

Nya flickvänner är aldrig roliga, men särskilt inte när de är hälften så tunga men i stället dubbelt så långa som en själv. Är de dessutom 20 gånger snyggare och ungefär 4 miljoner gånger rikare så blir ju lyckan fullständig.

Jag frös till is - kallsvettig is. Med stigande panik såg jag stekaren och vandrande lyxpinnen närma sig mig, där jag stod som en orörlig blå klump på dansgolvet. Inom en minut (en timme? ett år?) stod han framför mig. Ja, faktiskt PÅ mig om jag ska vara noga. Eftersom jag var smurf var mina fötter ungefär en kubikmeter stora och plötsligt stod stekaren nersjunken till knäna i en av mina vita jättetassar. Med ett artigt leende såg han mig rakt i ögonen:

- Ursäkta, det var inte meningen att kliva på dig.

Utan ens en skymt av igenkännande, gled han och vandrande lyxpinnen iväg in i lokalen. Det har sina fördelar att sminka sig helt blå i ansiktet och dessutom ha en rejäl uppnäsa i gummi.

Kicki Norman