Solen gör dig till en halvmesyr

NÖJE

Det är såna tider nu. Folk ger sig ut i parkerna. Folk sitter på uteserveringarna. Passiviseringen är total. Det är självklart att man får unna sig en tvåtimmars lunch, en eftermiddag i solen, vilket i praktiken innebär fyra timmar på ett fik och två caffe latte i goda vänners lag.

Jag har under flera års tid pratat med mina kompisar om ”människorna som fikar bort sina liv”. De finns överallt och de har lite kurslitteratur på bordet, som för att mildra sitt eget dåliga samvete över att den intellektuella nivån aldrig når högre än diskussioner om huruvida det är gott med kanel på den skummade mjölken eller ej.

Under sommarmånaderna tycks solen rättfärdiga allt skolk och alla dåliga bortförklaringar om att ”jag känner mig lite krasslig och måste stanna hemma i dag”. Vi svenskar är så in i helvete fascinerade av denna sol och när den väl kikar fram så går det inte att jobba utan då måste man spola i sig lite kaffe på en uteservering.

I utbrändhetens tidevarv är det väl inte genialt att propagera för att vi svenskar borde jobba mer, men när jag rusar tillbaka till kontoret efter en snabb (självklart!) lunch kan jag inte annat än känna förakt över alla halvmesyrer som sträcker ut sig i Humlegården och tror att de förtjänar att få ligga där, med näsan i vädret och en Evian-flaska i handen. Gör nåt för fan! Det FINNS jobb! Solen är värdelös! Vi behöver dig (kanske)!

Daniel däremot, han jobbar jämt. Jag träffade honom på tunnelbanan häromdagen. Han känner inte mig och jag känner inte honom, men han började prata, och – framför allt – sälja sig själv. Han har startat ett eget skivbolag som heter ”Timeless Dream Records”, i vilket han är både vd och artist. A’n’R och ekonomiansvarig. Hans debutsingel heter ”Need U” och nu ägnar Daniel (www.danielforsius.com) dagarna åt att försöka få radiostationer, tidningar och trötta killar på tunnelbanan att inse vilket mästerverk det är, och vilken potentiell världsartist han är. Under de få minuter vi pratade, hann han dessutom dra fram kopior ur Nationalencyklopedin, där hans farfarsfarfarsfarfar Sigfrid Forsius var omnämnd som den person som definierade färgspektrat och gav ut den första almanackan i Sverige. Det fanns tydligen nån koppling, nån annan än släktbanden och han frågade om jag inte ”kunde göra en rolig grej av det”. Framme vid T-centralen hoppade han av, han skulle upp till Kulturhuset och köpa scenkläder eftersom det var utförsäljning där. Vi sa hejdå och han rusade vidare utan en enda tanke på att det skulle vara trevligt med en snabb fika. Och om det kunde vara gott med kanel på mjölkskummet.