Kärleks- kryddade sommar- dagar

NÖJE

Det är sommaryra nu och vi kan göra precis vad vi vill. Som ännu oupptäckta stjärnor. Vi tar båten till Drottningholm och alla turisterna är statister i filmen om vårt liv och det finns ingenting som vi inte törs göra när de tittar på. De är en sån homogen kartknycklande kameraklickande massa att de nästan inte finns.

På den kungliga hovshopen fastnar den magnetiska dockteaterpigan på den magnetiska dockteaterkungen och jag blir falsettpipigt förtjust i allt som har kronor på sig eller heter prins-nånting: prinskola, prinsporslin och prinskorv. Fast prinschokladen måste vi spotta ut i buskarna, för den smakar prinsstall och unket.

Och på båten stänker det vatten i våra ansikten och jag blir solbränd bara på ena kinden för att jag måste leta så intensivt efter nakenbadare på Långholmen. Allt är stillsamt perfekt och eftersom vi känner receptionisten kan vi ta in på hotell när vi bara vill ligga i sängen hela dagen och zappa mellan kanalerna och vänta på att room service ska bära upp fler lass med handdukar och badrumsmattor som vi kan stjäla med oss hem, och vi har stör-ej-skylten upphängd tills personalen måste ringa upp med genomskinligt meningslösa frågor bara för att kontrollera att vi inte smitit från minibarsräkningen.

Julidagarna träs på varandra som indianpärlor på ett snöre, och vi blir inte ledsna om det regnar för då får man äta hur mycket mozzarellabollar-i-balsamvinäger som helst och titta på feel-good-movies och badly-made-Beckfilmer så att vi måste säga våra vardagsord med tillgjorda skådisröster i flera timmar efteråt bara för att det smakar så främmande att lägga innebörd och magstödseftertryck i sånt som ”ställde du in osten!?”, och capuccinostället har backgammon och ligger bara runt hörnet; så nära att håret knappt ens hinner bli blött på vägen dit.

Och fast vi har hur mycket ledig tid som helst får tvättkorgen växa tills den välter, för allt ordnar sig så länge det finns plats kvar för tidningen att trilla in genom brevlådan. Och på nätterna när du sover ritar jag hemliga tecken med fingrarna på dina överarmar, och skriver dig full av allt det där man kan tänkas behöva säga när tiden håller andan i väntan på nästa morgon.

Så trär jag mina sommardagar efter varandra. Den ena efter den andra. Som indianpärlor på ett snöre.