Lundell fyller en viktig funktion

Min kompis Jonas, en mycket rolig kompis, har instiftat något han kallar ”Årets Lundell-stipendiatet”.

Priset går till den singel-kille i bekantskapskretsen som lyckas få med sig en dejt till sångarens årliga spelning på Skansen, och som där, under låten ”Hon gör mej galen”, håller om tjejen runt midjan, och pussar henne lite försiktigt mot halsen under kompisarnas ständiga överinseende. Utnämningen kröns sen med en inramad bild på den brinnande rockpoeten och en kallhamrat cynisk motivering, som bevisar att alla förhoppningar om den riktiga kärleken evaporerat hos jurymedlemmarna. För vad det egentligen handlar om är att premiera en person som för en kväll ”pryat” som pojkvän och som med hjälp av Lundell injicerat sig själv med ett konstruerat romantikkoncentrat. Det är en aning beklagligt, förstås, att vinnaren sen, med något renare samvete, kan se fram emot ytterligare ett år som urskillningslös häradasbetäckare, eftersom relationskvoten är fylld, om än på ett inbillat sätt.

Hela arrangemanget ska naturligtvis tas med en nypa salt. Mina ”fristående” (Jonas-ord, som intygar att man inte lever i en relation) vänner är inte helt immuna mot äkta känslor och det händer att de blir förälskade ibland. Tror jag.

Hursomhelst, jag bevittnade Lundells turnéavslutning i Orminge i förra veckan och det som slog mig var att en konsert med ”Uffe”, som han familjärt kallas, är just en romantikinjektion för alla killar, var de än befinner sig på relationsskalan, och framför allt om de står där under stjärnorna med sin flickvän. För ingen annanstans blir de så blödiga, ingen annanstans törs de prata så naket om kärlek (läs: de citerar Lundell). Tyvärr är det säkert så att de morgonen efter glömt allt och bara pratar om den planerade grabbresan till Benidorm igen. För då är romantikinjektion utkissad, bortspolad och det kan ta ett år innan silen halas fram igen. Det är en sorglig tanke, men det betyder i alla fall att Ulf Lundell har en viktig roll, han är den enda som kan fylla vissa mäns romantiska vakuum med innehåll och vackra formuleringar. Så vi får glädjas åt det lilla och vi får hoppas att Mr Bullrig Romantiker aldrig slutar turnera. För vem ska kunna ta hans plats – Joakim Hillson?