Sverige är mer än en Gessle-refräng

NÖJE

Efter kommersiella pophits från Roxette och låtskrivarmaskiner som Max Martin har det hänt.

Äntligen!

Omvärlden har upptäckt svensk rock.

Eller om det nu är tvärtom.

Att svensk rock upptäckt att det går att åka utomlands och spela.

Plötsligt är Noel Gallagher frälst av The Soundtrack of Our Lives och i USA har man fått The Hives-fnatt.

Det är knappt så att vi svenskar själva hinner börja digga, så har det där unga bandet från lilla stan blivit mega i stora landet.

Blindside, jo, de ska turnera med P.O.D.

In Flames är ute med Slipknot. Meshuggah åker med Ozzfest. The Hellacopters är överallt. Millencolin får egna skor tillverkade i USA. Sahara Hotnights rankas som ett av höstens hetaste band - i amerikanska rockbibeln Rolling Stone (!).

Det har jiddrats om "det svenska rockundret".

Men fram tills nyss handlade det banne mig inte om rock.

Det handlade om radiovänliga pophits.

Inte fy skam det heller, förstås.

Men nu börjar en hel värld upptäcka att Sverige är mer än en "nanananaaa"-refräng från mäster Gessle.

Nu börjar omvärlden upptäcka att det finns råa rockriff, sneda överläppar och coolaste rockgarderoberna i landet lagom.

Ett land som alltid ansetts lite för tråkigt.

LA Times ägnar en stor artikel åt "the swedes are coming" och förvånar med att ha grym koll på läget.

Det känns faktiskt riktigt, riktigt bra.

Ungefär som Freddie Ljungberg och Svennis äntligen fått engelsmännen att sluta hånle när man börjar prata svenska fotbollsspelare med pubgubbarna.

Det enda rockiga vi tidigare haft där ute är - egentligen - blondinerna.

Jag säger bara en sak: Britt Ekland.

Det är lätt att glömma, men fram till ABBA var Britt Ekland Sveriges största rockstjärna.

Jo.

Faktiskt.

Åtminstone vad rockmyten anbelangar.

Och visst, varje anständig rockstjärna där ute har fortfarande "svenska flicka" på sin checklista strax bredvid "Ferrari" och "villa med pool".

Såg ett avsnitt av "Position X" och fattade ingenting... Är nog inte ensam om det. Eeeh, borde ingen på Fyran göra något?

Bruce-biljetterna tog slut. Människor grät. Som vanligt. Vill bara säga att jag satt i telefonkö i timmar 1985 och fick inga. Turnén därpå fick jag biljetter, men de postades till fel postnummer, så de kom fram måndagen EFTER konserten. Den du!

Howlin" Pelle Almqvist for president!

Facit

Ronny Olovsson ronny.olovsson@aftonbladet.se