Göra det utan skydd - Lundell borde veta bättre

NÖJE

Ulf Lundell gjorde det utan skydd.

Jag gjorde det sex gånger - utan skydd.

Vi fick det bägge två ...

Jag gjorde det första gången för 18 år sedan.

Utan skydd.

Man vill ju inte äta kolan med papperet på, du vet.

Naivt nog.

Lundell gjorde det för första gången för två år sedan.

Utan skydd han med.

Jag har faktiskt gjort det sex gånger utan skydd.

Men åkte nog dit redan andra gången. I Göteborg.

Borde ha lärt mig ...

Borde ha lyssnat på vad de vuxna sa.

Jag kan tycka att Lundell faktiskt borde vetat bättre. Att jag var korkad nog att göra det är en sak. Men Lundell, han kan ju det där, är jättevuxen, borde i alla fall kunna det ...

Han borde ha förstått att en AC/DC-konsert inte är bra för hörseln.

Att öronproppar är ett måste om de små trumhinnorna inte ska ristas sönder och samman av Angus Youngs riffattacker. Gitarrljud som närmast kan liknas vid en härva av sönderslitna armeringsjärn.

En Gibson SG och en vägg av Marshall-förstärkare på max lämnar inget inneröra intakt.

Lundell fick tinnitus.

Jag med.

Ändå satt Lundell på läktaren.

Jag minns mycket väl min andra gång, den i Göteborg, bland pojkarna längst fram. När konserten avslutade med kanonsalvor som briserade med brutala krevader som slet sönder allt vad sans var.

Efteråt tjöt skallen som en jumbojet när jag salig vinglade ut ur arenan.

Brett leende vaknade jag nästa morgon med samma korsdrag av illtjut i öronen.

Inte visste jag väl vad tinnitus var ...

Bitter?

Inte ett dugg.

Men numera har jag lite svårt att gå på riktigt bröliga konserter utan öronproppar.

Sett till allt man gladeligen utsätter sin kropp för så sorterar jag in detta under rubriken "bagateller".

Riktigt vild rock upplevs helt enkelt bäst rakt av, utan skydd. Det kostar - men det smakar.

När jag på morgonen sitter och skramlar kommunalt till jobbet kan jag däremot förundras av kidsen som sitter med hörlurar som brölar på så att jag, fyra meter bort, kan höra texten. Klockrena hörselskador, tänker jag.

Och det kan det fan inte vara värt.

Nu är "Falling down" verklighet i Stockholm. Michael Douglas-filmen, du vet. Försökte köpa en bakis-burgare på McDonalds före elva en söndag. "Nej, det är frukostmenyn som gäller, vi serverar inga hamburgare före elva." Hallå! Är det Sovjet, eller? Hade jag haft en väska automatvapen hade jag brassat magasinen tomma. Det är ju helt sjuuukt.

McDonalds serverar INTE hamburgare!

"Dela glädjen", my ass!

Facit

Ronny Olovsson