Exotisk resa i regnigt Lund

NÖJE

Ibland räcker det med att åka utanför sin hemstad, i mitt fall Stockholm, för att vara med om exotiska äventyr. Det räcker att åka till Skåne för att lära sig ett nytt språk. Inte skånska, utan ord som ”fassymandrinkar”, ”candyhiphopare” och ”yesman”. Det är visserligen ett universellt hiphop- och reggaespråk, men det var ändå i en bil, med tre, unga, killar, en regnig fredagskväll mellan Lund och Helsingborg i Skåne som de droppades. Vi är sena till klubben dit vi ska, men vi stannar ändå till hemma hos en av killarna för att plocka upp några kassetter. ”Stone Love, Killamanjaro eller Chris Goldfinger?” frågar han. Chauffören sätter på Chris Goldfinger-kassetten efter att på den gamla stereon spolat tillbaka kassetten genom att spola framåt på andra sidan. Killen med kassetterna bodde i London 1998.

”Lyssna! Det här är första gången bruk out- rytmen spelades i England!”

Plötsligt bryts dancehallmusiken av tystnad och några takter speedgarage.

”Jävla Keke! Han har lånat bandet och har tryckt på record. Finns det nån garagescen i Stockholm?” frågar han. ”Det finns klubbar, men hypen är över och ingen stor scen etablerades.”

”Typiskt Stockholm! Folk är snobbiga och spända. Har man bott i London nån gång så fastnar man för garage, men här finns inga klubbar alls. Jag får åka till Köpenhamn ibland.”

”Jag går aldrig ut i Köpenhamn längre, bara om det är nåt speciellt. Det är så dyrt att åka över. Jag gillade båtarna”, säger en av de andra.

”Vad är Platinum för ställe?” frågar jag. (En klubb i Malmö där DJ Sleepy spelar samma kväll.)

”Det är mest sjuttonåriga candyhiphopare. Du vet, såna där i gula mjukisdresser.”

”Jag har en beige mjukisdress på mig.”

”Ja, men det är en jäkligt stor skillnad på en gul och en beige.”

Det roligaste med att gå ut i andra städer är folket. Man vet inte vem som har knullat vem. Man vet inte vilka killar som är dåliga eller bra. Man tycker att flera är attraktiva eftersom man inte ser deras ansikten jämt eller vet vilka idioter de hänger med. När kvällen är slut ser jag en särskilt snygg kille glida fram med sin märkesklädesposse i en stor, lyxig jeep. Jag och min posse, hoppar in i det lilla åkskrället.

”Tyckte du han var snygg? Han är den andra killens yesman, han säger och gör allt som han gör.”

Stone Love-kassetten står på maxvolym; det är bara ena högtalaren som funkar. Det är nästan så att man skulle kunna tro att man är i England 1998.

Marimba Roney (puls@aftonbladet.se)