I LA är det skillnad på folk och folk

”Tyvärr, vi stänger nu”, sa expediten

NÖJE

i butiken på Rodeo Drive och föste ut mig och väninnan genom de välputsade glasportarna. Vi möttes i dörren av en grupp japaner med Gucci-kläder och svindyra digitalkameror runt halsen.

”Välkomna välkomna välkomna”, sa expediten och blixtrade sina nyblekta tänder mot de vandrande AmexPlatinum-korten.

Jojo, det är skillnad på folk och folk i Los Angeles. Så när vi gick in i nästa butik höll jag min Prada-väska som en sköld framför mig. Expediten behövde ju inte veta att jag har fått den i present och själv knappt har råd att titta in genom Pradas skyltfönster.

Det funkade. Inte bara en utan tre pinnsmala expediter tryckte upp fejkbrösten i väninnans ansikte i sin iver att överyga henne om att bajsbrunt verkligen var hennes färg. Och innan jag visste ordet av, kände jag en stark hand i ryggslutet som förde mig och min Prada-väska i riktning mot provrummet.

”This is like totally YOU”, sa ägaren till den starka handen. Hon stoppade in mig och en vidrig puderrosa Baby Phat-munkjacka i en av hytterna. Och naturligtvis fanns där ingen spegel, så jag var tvungen att ge mig ut i offentlighetens ljus när jag väl hade krupit in i det skära plagget.

”Jag slår vad om att anorexiföreningen som arbetar här går till kirurgen lika ofta som jag går till frisören”, tänkte jag bittert och sparkade sedan upp saloondörrarna från provhytten iförd den skära plyschmunkjackan.

Väninnan fick förstås ett skrattanfall

när hon såg mig. Mellan konvulsionerna urskiljde jag ord som ”marsipan”, ”jättebaby” och ”julgris”.

Jag gjorde mig beredd att fly fältet, men de fyra vandrande spagettistråna stod i vägen. Medan tre av dem oooo:ade och aaaaa:ade över grisfodralets ”fantastiska passform”, sa den fjärde:

”And it’s not even expensive” och pekade på prislappen. 90 dollar.

Jag och min Prada-väska såg henne djupt in i ögonen och under den skenbart vänliga blicken såg jag en underton av ifrågasättande. Hon tvivlade på att vi hade råd.

”It’s perfect”, sa jag och slängde åt henne mitt Visa medan jag bad en tyst bön att jag inte redan skulle ha utnyttjat hela min kreditgräns. ”It’s gonna be SO GREAT with my new Gucci shoes.”

Tar man sig vatten över huvudet är det bara att börja simma.

Kicki Norman