En sekt med 12-månaderskort

Jag lider av grav gymfobi. Jag har inte varit på ett gym sedan 1993, när jag elitsatsade på min basketkarriär. Visst, jag spelar fortfarande korgboll, men snarare under ledstjärnan ”för att det är roligt” än ”för att bli så bra som jag kan bli”. Då behöver man lyckligtvis inte lyfta skrot för att lyckas.

I alla fall inte förrän man skadar knäet, vilket var precis vad jag gjorde i våras. Efter sex rehabiliterande månader hos sjukgymnast blev det för ett par veckor sedan dags för mig att börja träna upp knät på egen hand. Jag bokade således en tid hos S.A.T.S., en av landets stora fitnessanläggningskedjor. Hos sekten S.A.T.S. får man nämligen inte köpa ett träningskort bara sådär utan man måste komma på personlig konsultation innan man får börja träna.

Min personliga träningskonsult hade håret i en prydlig fläta högt på huvudet, var fräscht rosig om kinderna och hade ett prinsessnamn. Själv hade jag 38 graders feber, var hålögd efter några dygn framför datorn och byxorna var fulla av smutsstänk.

Trots detta lyckades jag släpa mig runt bland tortyrredskapen av rostfria rör och stålvajrar utan att släppa mitt stela leende. Jag nickade instämmande när sektmedlemmen med prinsessnamnet berättade att rotoflexen var ”som en blandning av trappblahablaha och löpblahablaha” och att jag skulle klara av en 95 minuters tokcykling (spinning, kallas det) redan inom ett par veckor. När solariebrände instruktören Giorgos, 110 kilo muskler, krossade min näve med sitt fasta handslag lät jag inte för ett ögonblick min fruktan lysa fram. Inte ens när sektprinsessan berättade att min knäskada skulle kosta mig 570 kronor i månaden utan möjlighet att avsluta medlemskapet innan ett år hade gått – PLUS en depositionsavgift på drygt 1 200 spänn – reagerade jag. A woman’s gotta do och så vidare.

Först när hon käckt klämde ur sig sitt bästa träningstips förstod jag vad jag var på väg att ge mig in i:

”Jag brukar träna på morgnarna innan jobbet. Man känner sig så frääääsch resten av dagen då!”

Okej att jag blir bankrutt, inte kan bestämma själv när jag ska avsluta mitt medlemskap samt måste skylta offentligt med min allmänna klenhet. Förnedring och fattigdom kan jag klara. Men ingen sekt i världen kan få mig att kliva upp tidigt på morgnarna.