Bimbon, bitchen och busen behöver hjälp

NÖJE

Ska tv våga ta tag i etikdebatten i år?

Efter fjolårets uppvisningar i den svenska dokusåpavärlden gör jag det igen.

Kräver en tv-ombudsman!

Jag gjorde det i en krönika den 26 oktober år 2000.

Det var efter en serie artiklar där vi granskat villkoren under vilka vanliga Svenssons deltar i tv-kanalernas dokusåpor.

”Slavkontrakten”, som advokat Leif Silbersky valde att kalla dem.

Människor förblindade av att för en stund få bli kändis – vår tids dröm – ställde upp i tv och fick sedan sin vardag slagen i spillror av effektivt redigerad underhållning på bästa sändningstid.

Vi radade upp exempel på människor som mått psykiskt mycket dåligt efter att de blivit allmängods och ansåg sig ha förvrängts i tv till stereotypa roller som ”bimbon”, ”bitchen” eller ”busen”.

Vem förde deras talan?

Fick de skylla sig själva?

Var det inte i själva verket så att tv-kanalerna cyniskt utnyttjade de frivilligas okunskap?

Var går gränsen?

Jag påpekade att PO – pressombudsmannen – granskade pressen etiskt. Den lilles rätt mot den store. Varför inte tv? En tv-ombudsman!

Tv-cheferna slog ifrån sig.

Men kulturminister Marita Ulvskog tyckte att det var en bra idé:

– Jag lider med alla drabbade.

Hon konstaterade att tv inte har någon instans där drabbade kan vända sig, det enda som återstår är en hopplös juridisk process med advokater och domstolar.

Ulvskog:

– Naturligtvis är det en brist.

I ett avsnitt av ”Big brother” i våras klippte Kanal 5 mellan tre olika kameror för att skildra hur sex berusade människor hade samlag i tv.

Farmen-segraren Inger Andersson gick själv ut efter segern och anklagade TV4 för att ha förstört hennes liv i en debattartikel.

Jag vet inte, men jag reser frågan igen ...

För är det någonstans gränser överskridits de senaste åren är det i tv.

Och nu har det börjat mumlas i tv-kretsar om att det kanske inte räcker med en granskningsnämnd som bara tittar på eventuell opartiskhet och reklam i tv-programmen.

Det har pratats om att tv kanske borde ha en etisk granskning, borde finnas med under PO.

Anledningen är inte slit-å-släng-mentaliteten i dokusåpafabriken, snarare att vi är ålderdomligt efter jämfört med våra grannländer.

Norge och Finland har en etisk prövning.

Och att nuvarande granskningsnämnd är en politiserad institution som är föga lämpad att bedöma kritisk journalistik om just politiker bidrar.

Strunt samma ”varför” vi får det - bara vi får det.

På telefon ger Jan Scherman, TV4, mig rätt, han har på två år förflyttat sig i frågan.

Vågar jag hoppas på ”lite verkstad” också?

I dare you!

För övrigt anser jag att hoberna är töntiga ...

Ronny Olovsson