"Håkan Hellström-effekten" är här

NÖJE

De säger att han växte upp på Östermalm och att han minsann inte ska komma här och sjunga ”Kom igen, Haninge punx!” så där hur som helst, bara för att han han valde att fly innerstan för Kvarntorp i förorten Haninge.

De säger att han och hans band låter alldeles för mycket som Dexy’s Midnight Runners för sitt eget bästa. De hävdar i vissa fall att han dessutom hajat Dexy’s på fel sätt.

De, belackarna, alltså.

Och det kan de väl få göra. Allt jag vet är att 22-årige Love Antell och hans alias, tillika åtta personer starka grupp, Florence Valentin är vinterns mest upplyftande nytillskott på den svenska popscenen.

Jag ser dem först på klubben Softore i november och sedan på Debaser i januari och trots att Florence Valentin funnits i mindre än ett år och rätt få kände till dem innan en artikel i DN i november är det som att alla redan varit inne på www.papperstiger.nu och laddat ned och lärt sig texterna till ”Allt dom bygger upp ska vi meja ner” och ”Sen jag glömde bort att va rebell”.

Det är trångt på Softore och helt fullt på Debaser, och skivbolagsfolk siktas i vimlet på båda gigen så det är förmodligen bara en tidsfråga innan en större publik, även utanför huvudstaden, får höra det här.

Och det finns förmodligen skäl att misstänka att fler än en kommer att börja prata om ”Håkan Hellström-effekten”. För även hos Florence Valentin är det northern soul-sväng och popeufori, loserromantik och vilda blickar.

Men det känns lite orättvist, för kärnan i Florence Valentin lät delvis så här redan i sitt tidigare band Smoking Fish. Dessutom är Florence Valentin mer renodlat souliga – ibland farligt nära pastischgränsen men oftare väldigt nära hjärtat – och framför allt betydligt punkigare. Florence Valentin gör Ebba Grön-soul, sparkar och spottar mot innerstadsfixering och mediekotterier och all tänkbar politisk korrekthet. Folk som tänker hellre än känner tycker att det känns ”sökt” när någon hoppar på medelklassen bara för att denne någon råkar komma därifrån själv.

Men när jag hör Florence Valentin vill jag bara kasta mig på pendeln ut till Haninge, för Love Antell lyckas beskriva sin förort som en väldigt vacker plats.

På Softore inleder dessutom Love med en soloversion av Östen Med Restens ”Hon kommer med solsken”.

Det kanske är ”sökt” det också, men i Loves händer blir det en väldigt fin låt.

Och det räcker för mig.

Håkan Steen