Mamma är lik sin mamma

NÖJE

Efter två hela mellandagar på Ikea hade jag helt gett upp hoppet om mänskligheten. Det hjälpte inte ens att varmkorven bara kostade fem spänn när varenda människa tycktes vara en parodi på sig själv, som hämtad ur en Måns Herngren/Hannes Holm-film.

Jag hade slagit mig ner i ett Sköna hem-inrett fejkvardagsrum och betraktade eländet på avstånd. På köksavdelningen rusade gravida kvinnor, drabbade av den huslighet som visst alltid inträder i nionde månaden. Vid fällstolen Arvinn kunde jag också se hjärtögda par på väg att flytta ihop i en studentlägenhet. På alla avdelningar fanns det gott om föräldrar med tomma barnvagnar, på jakt efter en försvunnen Elin eller Pontus. Vilken misär! Hur blev det så här? I vilken ålder övergår man från att komma hem med klamydia till att istället komma hem med tygprover till en tresitsig soffa? Var lär sig 25-åringar att trä-skärbrädor innehåller enzymer som äter upp bakterier? När övergår ungdomar från att betrakta en balkong som ett ställe man kan smygröka på, till ett ställe där man kan vädra sängkläder? Och vid vilken ålder inser man vikten av förvaringsutrymmen?

Dessa viktiga frågeställningar tog jag upp med min väninna när jag hade flytt gör-det-självarens möbelmekka till förmån för en inrökt pub med stöl för 19 kronor. Vi ondgjorde oss över vuxenlivets förutsägbarhet i sisådär en timme innan väninnan bytte ämne:

’’Köpte du nåt då?’’

’’Javisst! 200 värmeljus. Barnfamiljerna på Ikea är förstås gräsliga, men 29 spänn är ändå väldigt billigt för 100 värmeljus. Så jag tog två förpackningar.’’

Väninnan betraktade mig överlägset:

’’Visst är det billigt, men Ikeas värmeljus har väldigt kort brinntid.’’

’’Det där är en myt!’’ utropade jag indignerat. ’’Jag har testat och Ikeas ljus brinner lika länge som till exempel Åhléns.’’

Vi förlorade oss en stund i The Ikea vs Åhléns Värmeljus Challenge 2003 innan vi plötsligt samtidigt tystnade. Vilken misär! Hur blev det så här? Varför är det så att hur mycket vi kvinnor än revolterar, går i terapi och gör ”vår egen grej” finns det ingenting som kan hindra oss från att till slut förvandlas till våra mammor?