Mest gammal skåpmat från Fame factory i ny samling

NÖJE

"Fame factory" befruktar "Aktuell Musik 23" (Mariann).

Närmare hälften av låtarna på den färska samlingen är hämtade från tv-såpan.

Är det någon som är förvånad?

I samtliga fall utom ett rör det sig om sånger som redan finns tillgängliga på någon av de relativt nyutkomna samlingsskivor som tv-serien genererat hittills. Enda undantaget är Wictoria Nilssons akustiskt countryinfluerade "Segla ut", en snygg svensk version av Annika Ljungbergs bidrag "Sail away" från schlager-SM 2002.

Annars är det idel skåpmat: Peter Jöback-wannaben Patrik Rasmussen gör "Let it be me", Mathias Holmgren har med "Något som kan hända"och Jessica Andersson sjunger "You wanna be rock"n"roll", för att nämna några.

Till försvar för urvalet ska sägas att det i högsta grad rör sig om "aktuell musik". Vad jag vänder mig mot är att publiken på ett sätt tvingas köpa samma vara en gång till för att komma över den nya låten.

"Aktuell Musik 23" känns lite tam i urvalet. Helene & Gängets avskedsballad "Så speglas kärleken", Kindbergs "Himlen i min famn" och Barbados "San Francisco", hämtad från pinfärska coverplattan "Rewind" (Mariann), är tre självklara favoriter. Men riktigt rykande intressant blir skivan först när Scotts och Casanovas får fritt spelrum.

Scotts hade ett fint 2002 och förekom flitigt på "Aktuell Musik"-samlingarna, bland annat med vackra pojkbandstryckaren "Vi levde i en helt annan värld". Med nya, oerhört drivna popstänkaren "Drömmarnas land" bryter de ner allt tvivel om att de inte skulle vara vårt nästa stora popdansband. Hustrun trodde att det var Barbados hon hörde - och "Drömmarnas land" kan med sin starka refräng och tuffa attityd nog bli en farlig utmanare.

Jag måste nämna kompositörerna också. De heter Claes Linder och Roberto Mårdstam.

Casanovas är lite snällare än Scotts, men annars finns många likheter mellan de båda orkestrarna. "Kvinna och man", skriven av Ulf Vestlund och Roger Bergstrand, är snyggt anrättad dansbandspop med ett skönt sväng.

Segrarna i dansbands-SM 2002, jämtländska Zlips, är tillbaka med fartiga singeln "Pour me", en cover på en låt av det amerikanska countrybandet Trick Pony. Det är högt tempo från start i en i grunden enkel låt, som klockar in på under tre minuter.

Zlips går ut hårt, det är fräckt och ruffigt och säkert väldigt svettigt live, men på skiva fungerar det sämre.

Jag hade förväntat mig mer efter utmärkta sommarsingeln "Början på ett äventyr".

Fördjupar mig just nu i den fullmatade trippelboxen "Norges störste danseband" (Scranta). Serien inleddes redan 1998, men har nu kommit i en samlingsutgåva.

En kulturgärning att återkomma till framöver.

Plusguiden ?+?+

Michael Nystås