"My cherie" var ett präktigt magplask

NÖJE

Den må vara preskriberad nu.

Men vad än Kim Kärnfalk och Nina Inhammar hittar på efter Friends - måtte det bli bättre än Kims solosingel från 1997.

Ty "My cherie" (Lionheart) var ett präktigt magplask.

Plötsligt dyker den upp i en reaback. Den okända singel Kim Kärnfalk spelade in under artistnamnet Kim West för sex år sen. Jag pröjsar en tia och går hem, lyssnar och... "My cherie" är riktigt usel danstechno av samma taktfasta sort som en gång Rednex förpestade landet med. En envis syntslinga ligger som ett mantra över de dunkande trummaskinerna. Tiden har verkligen inte varit god mot den här inspelningen.

Kim Kärnfalk gör säkert så gott hon kan utifrån förutsättningarna. Det hörs att det är hon.

Jag borde egentligen inte påminna om den, men jag har alltid tyckt att det finns ett visst kuriosavärde i uppburna artisters ungdomssynder.

Och alltid retar det någon.

Succé är kanske att ta i, men varken Barbados eller nye sångaren Mathias Holmgren behöver skämmas för tv-premiären i "Bingolotto" i lördags.

Två låtar, sammetsögde Mathias solosingel "Något som kan hända" och "Aldrig i livet", den sistnämnda från Barbados Grammis-nominerade album "Världen utanför" (Mariann), var allt vi fick se och höra.

Jag hade gärna hört något helt nytt från det album jag förutsätter är under inspelning.

Norges svar på Barbados, Picazzo, kan höras på trippelboxen "Norges störste danseband" (Scranta) - en imponerande provkarta på dagens norska dansmusik.

57 låtar fördelade på tre cd-skivor.

Bredden är enorm och spänner från hypertraditionella orkestrar som Dansebandet, över 60-talsnostalgiker som Bugges Firo och Lotta Engbergs-poppiga Jenny & Septimus, till nästa generations dansband Picazzo.

"Norges störste danseband" är till sitt utförande en lågbudgetbox, där de tre skivorna klämts in i en enkel kartongbox. Den biografiska informationen lämnar en del i övrigt att önska, men annars är det här en hörvärd introduktion till norsk dansmusik.

Det är möjligt att jag var något otydlig i min recension av "Aktuell Musik 23" (Mariann) förra veckan. Krönikan föranledde en mindre mejl-storm, som - i mer eller mindre hövlig ton - påminde mig om att den nya "Fame factory"-samlingen minsann enbart innehåller nya låtar, och att ingen av de låtar jag nämner finns med på den.

Det är ett riktigt påpekande.

Men det jag skrev var att "Aktuell Musik 23" till stor del består av skåpmat från tidigare "Fame factory"-samlingar.

Vilket härmed är förtydligat.

I samma krönika berömde jag Casanovas insats på "Aktuell Musik 23" med "Kvinna och man". Männen som skrivit den heter Ulf Vestlund och Roger Bertilsson, ingenting annat.

Vilket härmed är korrigerat.

Plusguide ?+?+?+ Box: Norges störste danseband (Scranta)

Michael Nystås