Du är inte ensam om dina problem

NÖJE

För kanske ett år sedan när själen brakade samman satt jag i en bil med min bäste vän F och tuggade på underläppen och stirrade ut genom rutan (bilar är bra på det sättet, man slipper se varandra i ögonen när man talar allvar och kan fästa blicken på lyktstolpar som susar förbi istället för att gråta). Han hade just läxat upp mig för att jag inte berättat något. Tidigare. Innan det var för sent. När själen fortfarande hade kunnat handtvättas lite försiktigt på 30 grader och dropptorka, istället för att som nu bli tvungen att lämnas bort på kemtvätt och sen manglas och piskas skrynkelfri igen.

”Jessika, varför sa du inget? Jag hade ju faktiskt kunnat göra något. I alla fall ge dig råd.” Och saken är att det kunde han. Goda handfasta verkliga livslösande praktiska råd, akuthjälp, som om Gud satt i Via-direkt-växeln med de korrekta tvättråden för extra svåra fläckar i hjärtat.

Samma sak hände förra veckan när kroppen brakat samman och jag råkade tala med min mamma i telefon i ett sådant ögonblick då jag inte orkade hålla garden uppe och svara ”bra” på frågan ”hur är det?”. Och så fort jag självömkande hulkat färdigt och drog efter andan för att be om ursäkt, skämmas och ta tillbaka allt jag sagt visade det sig att min mamma förstås redan varit lika gammal som jag och redan oroat sig för samma saker som jag och hon visste precis vad som händer med förkylningar och depressioner och var närmsta husläkare finns och vad man ska vara rädd för att klämma på och vad man bara kan plåstra om och blåsa på så att allt blir bra direkt.

Och kanske är jag dum – förmodligen är jag dum – men jag v i s s t e faktiskt inte det. Eller tänkte inte på det. Att det redan finns en samlad kunskap runtomkring mig: om livet och förhållanden och kroppen och hormoner och lägenhetsrenovering och lasagneformsrengöring. Jag är inte ensam. Jag är inte först i världen. Jag behöver inte sväva i okunnighet om någonting eller vara stark eller skamsen, för allt har redan gjorts och sagts och fläcklösts av andra. Det är bara att fråga.

Så ett råd från mig. Eller ett råd till mig: Säg det bara. Lösningen finns förmodligen där ute nånstans. Kanske närmare än du tror. Hos pojkvän eller syster eller doktor eller hos bartendern som alltid ger dig mer sprit än du betalat för. Det är ju ändå bara livet.