Jag kräver envist en tv-ombudsman

NÖJE

Den 26 oktober 2000 krävde jag en tv-ombudsman.

För att värna etiken i tv och för att värna den lilla människan gentemot tv-kanalernas allt mer gränslösa jakt på nya kittlande tv-program.

Jag är en envis skogshuggarson - så jag gör det igen ...

Pressen har en etisk granskning.

Känner du dig felbehandlad av Aftonbladet kan du vända dig till Pressombudsmannen, PO, och få din sak prövad.

Känner du dig felbehandlad av Kanal 5 måste du anlita dyr advokat för egna pengar och stämma kanalen.

Det är en himmelsvid skillnad för en 23-åring som fått sitt liv sönderslaget i en dokusåpa.

Visst, personerna som deltar i "Big brother" är myndiga, visst, de bär en del av ansvaret, men jag köper inte resonemanget att de får "skylla sig själva".

Det är omöjligt för en vanlig Svensson att förstå genomslaget i tv.

Hur det påverkar vardagen - negativt. Hur bilden av honom eller henne kan bli outhärdlig, direkt förödande för personens framtid.

Hur en liten romans och sex i all enkelhet kan sluta med slampa-stämpel och glåpord på krogen.

Tv vet.

Tv har övertaget.

Tv lockar med kändisskapet - med rampljuset - och tusentals förblindas.

Vad som händer sedan är - tycker kanalerna - inte direkt deras problem... inte när det finns pengar att tjäna.

I denna tid av etisk fartblindhet i tv-branschen tycker jag att frågan är mer relevant än någonsin:

Varför finns det ingen TV-ombudsman?

Varför granskar ingen etiken i tv?

Det är ju där gränserna har flyttats fram de senaste fem åren.

Det är ju där människor kläs av nakna till allmän beskådan.

Aftonbladets artikelserie om "Big Brother" som avslutas i dag har tydliggjort behovet av ett granskande öga.

Filmade samlag säljs på internet - utan att tv-chefen vet om det.

Sprit levereras för att resultera i mer hångel - utan tanke på konsekvenser.

Samtidigt sitter 60 000 barn i tv-soffan och följer det häftiga "vuxenlivet" i tv.

- Skulle de ha sex, vara fulla och sjunga samtidigt vore det perfekt, myser programledaren Adam Alsing, lätt upphetsad småbarnsfar.

Turnéer ordnas efter programmet där deltagarna super och hånglar med allmogen.

Advokaten Leif Silbersky var klar i sitt omdöme redan för tre år sedan:

- Det är ett ockrande på att människor vill vara med i tv.

Kulturminister Marita Ulvskog noterade efter min första krönika i ämnet att tv saknar en tv-ombudsman:

- Naturligtvis är det en brist.

Men självklart vill inte tv-kanalerna själva skapa en instans som kan sätta käppar i deras egna hjul, som kan knäppa dem på näsan och försvara de människor som anser sig misshandlade av tittarsugna tv-producenter.

Så klent är det.

Jo, jag tycker det är oförsvarligt klent.

Tv-kanalerna borde ha samma ansvarskänsla som pressen. Det tycker jag att vi tittare kan kräva. Den mognaden borde branschen ha uppnått nu efter den kommersiella tv:ns pubertet.

Ronny Olovsson