Den svenska musik- exporten är en bluff

NÖJE

Det svenska musikundrets enorma exportframgångar är en bluff.

Av de påstådda 4,5 miljarder kronorna är det bara 27 procent som faktiskt är svensk pop.

Den verkliga stjärnan är - eeeh - en tryckpress för cd-tillverkning.

Visst. Det är ju coolt att namn som The Hives, The Soundtrack of Our Lives och Cardigans surfar omkring där ute och får en massa respekt i högglansiga magasin från USA.

Att svensk musik inte är synonymt med enbart ABBA.

Inget ont i Björn & Benny, men det var ett tag sedan de plitade ihop "Knowing me, knowing you" (a-haaaa).

Men, ja, alltså, det finns något olyckligt uppblåst kring mytbildningen om Sveriges enorma imperiebyggande på musikens område. Handelsminister Paggan får ursäkta. Som Jantelandsmedborgare måste jag förstås hacka ner alltihop.

Tidningen Eventertain tillhandahåller en vässad yxa för ändamålet. Jag läser.

Av de 4,5 miljarder popexportundret baxar hem står svenska popartister för 1,3 miljarder, 27 procent.

Resten är maskiner för cd-tillverkning och tryckning av utländska artisters skivor.

Jag vet inte, det känns lite snopet.

Jag som tänkte att England skulle tvingas vika ner sig och faktiskt bli en liten lokaledition på MTV där vi skulle dunka ut Hakan Hellstrom på MTV globalt.

Eller förresten Håkan Hellström, vi skulle tvinga in prickarna över å, ä och ö i alfabetet på de där glåmiga anglosaxerna. Röbbie Willliäms.

Fan, det skulle kännas rätt skönt att se taniga London-kids irra runt i centrala Stockholm på jakt efter de obskyraste Bob Hund-singlarna, JC-tröjorna och försöka staka sig igenom nya numret av Sonic för vägledning...

Det är klart.

Jag kan förstå Paggan.

Vi svenskar har ju länge dragits med ett svårt imageproblem. Duktiga intill tråkighet. Humorbefriade nykterhetsivrare. Ja, bilden av svensken är inte nådig där ute. Vi svenskar är som... som... Bosse Ringholm.

Jo, säkert.

Lovar.

Det är klart att Paggan i det läget vill framhålla oss som en världsmakt på rockens område, flinka låtskrivare som äger listorna, tuffa rockband som minsann kan knarka och rocka som vilka britter som helst och som tjänar grymma kronor och kan köpa ettor med kokvrå på Södermalm.

Det är klart vi så gärna vill.

Men att vi pysslar med sån här "resultatsdopning" är ju en smula ocreddigt.

Tryckpressar i all ära.

Respekt för det.

Hatten av för M2, Alfa Sweden och de andra bakom popexportundret.

Men... Tja, det är inte mycket att ställa på stora scenen i Roskilde.

Facit

Ronny Olovsson