Geografiska låtar är bäst

NÖJE

Ägnar två nätter åt att titta igenom den nyutkomna dvd-boxen ”The Beatles anthology” – elva och en halv timme Beatles, hela den rosade tv-serien ”Anthology” som gick på svensk tv 1995 samt en kanske inte alldeles essentiell dvd med tidigare ej visat material – och slås förstås en femtioelfte gång av vilket fantastiskt band de var men också av insikten att låtar med geografiskt innehåll är bäst.

Eller i alla fall väldigt ofta väldigt bra.

Möjligen spelar det in att man på boxen får de lysande videorna till ”Strawberry fields forever” och ”Penny Lane” i sin helhet. Dessa Liverpool-epos gavs endast ut på en gemensam singel med dubbla a-sidor, i skarven mellan ”Revolver” och ”Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band”, och har alltid varit två av mina absoluta Beatles-favoriter.

Men när Lennon och McCartney berättar om dem här, om barberaren i ”Penny Lane” vars salong fortfarande lär finnas kvar på samma plats, tänker jag att det är den där geografiska dimensionen som verkligen gör det.

Jag känner folk som i princip faller pladask för allting som innehåller en shalala-kör, men själv är jag, uppenbarligen, en sucker för låtar som tydligt avslöjar var de utspelar sig.

Se själv: ”Tenth avenue freeze-out”, ”La Cienega just smiled”, ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”, ”Klippan centrum”, ”London boys”, ”Guns of Brixton”, ”Norra Kyrkogatan 35”, ”Från Djursholm till Danvikstull”, ”Positively 4th street”, ”53rd & 3rd”, ”Springtime in New York”, ”Mitt i Malmö City”, ”Haninge punks”, ”Waterloo sunset”? jag skulle kunna fylla hela spalten med grymma geografilåtar.

Men det är givetvis inte i titeln det sitter. Det är i det faktum att man placerar något på ett verkligt ställe och på så vis antingen kan få lyssnaren att direkt relatera eller bara börja drömma.

Det bästa i Televisions ”Venus” är när Tom Verlaine sjunger ”Broadway looked so medeival”, just för att det är en så underbar bild.

Men det gäller att artisten lyckas förmedla att han eller hon har en relation till platsen för att något ska hända.

Få saker är fånigare än exempelvis svenska altcountryband som försöker sjunga om Texas som om de hade bott där i hela sitt liv. De borde berätta om hur det är en fredag på pizzerian hemma i Hälleforsnäs i stället.

Det mest lokala är ju det mest allmängiltiga.

Håkan Steen