Vännerna som minns dig fel

NÖJE

Alla vittnen måste dö. Eller åtminstone hotas lite innan de hamnar i vittnesbåset. Det är därför man måste flytta från sin barndomsstad, bränna sina kärleksbrev, förskjuta sina föräldrar och gå över på andra sidan gatan när man ser sin gynekolog på stan.

För en vacker dag så står de där. De som missuppfattat en. Eller kommit ihåg allt man velat glömma. De som sett en på dagis med nerkissad overall, de som vet att man alltid hade gurka med sig på fruktstunden. De som suttit bredvid när man försiktigt pillat upp häftklamrarna i Okej för att helfigursaffischen med Boy George inte ska gå sönder. De som aldrig kommer att låta dig utvecklas eller ge dig tillåtelse att få ha formats av andra händelser/tankar/gener/signalsubstansbrister än de själva känner till.

Vittnena vill att din personlighet ska vara avslöjande och bestående och komprometterande som ett fingeravtryck, fast du egentligen bara borde få odla årsringar alldeles hur du vill innanför barken, utan att någon faktiskt kan veta säkert hur de ser ut.

Och det förvånande är just det att det inte nödvändigtvis är dina fiender som låser in dig i en statisk karaktär, en plåtkostym av förutfattade meningar. Det är dina vänner. De som talar om för andra hur känslig du är – innerst inne – eller hur destruktiv du är (egentligen).

Eller ser det som sin livsuppgift att

– ackompanjerat av en intim blinkning – berätta för alla dina nya arbetskamrater/ragg/ bekanta att du en gång i livet kunnat alla Tant Struls texter utantill (”Djupt i hjärtat av vår staaaaad” blinkblink).

Det är en enda stor konspirationsteori, Matrix, återfallsförbrytelser, amatörpsykologiska fallstudier utan underlag.

Ändå är jag ett vittne själv. Jag gillar att läsa biografier. Eller leta efter mallar, nyckelhändelser, personlighetsprofiler, rubriker att arkivera in min omgivning i.

Men jag lovar att jag ska f ö r s ö k a, att jag ska anstränga mig för att inte vara den gamla klasskompisen som tror att mitt minne av hur du dansade fot-till-höger-fot-in-fot-till-vänster-fot-in på rytmiken ska definiera hela din personlighet. Eller den före detta flickvännen som bara kommer ihåg dina tafatta nybörjarförsök till smekningar.

Jag ska försöka låta dig vara huvudpersonen i ditt eget liv, inte bara en typecastad biroll i mitt.

Om du lovar att göra detsamma för mig.

Jessika Gedin