Varning: Våren är på väg

NÖJE

Våren stannade upp ett litet tag och hämtade andan, frostnöp oss i kinderna, vrålade aprilapril! och rasade sen på som om ingenting hänt.

Temperaturen stiger och väderflickorna på morgonteven står omringade av stora solar som om de vore Nils Petter Sundgren. Jag dricker mitt kaffe ur den blå muminmuggen och väntar. Lovar inget, förväntar mig inget, blåser bara försiktigt ur påskäggen och fyller dem med choklad medan jag oroligt sneglar på resten av årstiden. Jag är misstänksam mot tecknen. April är fyllt av datavirus skickade i mitt namn, avstängda telefonabonnemang, missade tvättider, avsked och flipperförluster. Jag tänker inte ta fram de grusknastrande sommarskorna. Inte ännu.

Kanske inte på länge.

Våren är en förrädisk tid. Kaosartad, hänsynslös och dammig. Du vet ju vad som brukar hända. Jag v e t att du vet. Kärlek och pengar virvlar som myggstim i luften. Du blir vårdslös. Storstädningarna skjuts upp.

Axelryckningsbeslut tas alldeles för sent på dygnet då morgonsolen börjat sippra in genom persiennerna och du gärna vill promenera hem hand i hand med nån och med det gröna skimret från solglasögonen som en skyddande hinna mot det bitterljusa. Inte ens lysrörsbelysningen i H&M:s provhytter kan hindra dig från att handla röda bikinis och sen doppa oförsiktiga fylletår, knän, mage, axlar i det fortfarande kalla nattvattnet. Ostkylscheddarn på Konsum duger inte längre utan måste ersättas av delikatessdiskschèvre, och eftermiddagsfikorna övergår

liksom omärkligt i vin- och middagsbeställningar vid alla vingliga bord på trottoarkanterna medan försommarsoulen börjar strömma ur bilarna med nonchalant nervevade fönsterrutor. Flickorna visar axlarna och pojkarna anklarna och ingenting i världen kan få dig att gå tillbaka till jobbet efter lunch.

Våren är på väg. Du har blivit varnad.

Men ändå kan vi inte låta bli att vara förprogrammerat lyckliga. Vi kan inte stå emot. Alla nordborna snabbtinar på våren när björkpollen yr och bäckarna börjar rinna från fjällen. Det här är årstiden då vi slutar vara oroliga, då saker ordnar sig. Då varken räkningar på hög eller spridda skurar kan hindra lövsprickningen, livssprickningen eller ens den tjockaste vintersula från att knastra förväntansfullt mot asfalten.

Jessica Gedin