Små saker gör stora avtryck

NÖJE

Tänk om.

Tänk om Malin inte trott att hon hostat sönder ett revben.

Eller om Sofia inte ljugit om stenkulorna.

Eller om jag inte gett Mia en badkuledelfin i julklapp.

Eller inte svarat jo! på det där sms:et i stället för jaha.

Eller om Annusjka inte spillt solrosolja.

Det är de små sakerna, eller hur? När jag ser tillbaka på mitt liv är det de minimala, till synes bagatellartade valen som förmodligen varit viktigast. Som i gamla science fiction-filmer där de reser tillbaka i tiden och råkar bryta en gren eller trampa på en skalbagge, och när de sen kommer tillbaka till sin egen tid igen har diktatorer tagit över världen, ozonlagret försvunnit och allas lillfingrar har slarvats bort i evolutionen. Saker som kanske inte skulle hänt ens om man droppat en atombomb på dinosauriernas lekplats. Det är kaosteori. Det är kaos.

Jag vet, jag blir odeterministisk på vårkanten. Men faktum är att jag inte lika ofta svindlar inför tanken på aborter jag gjort eller utbildningar jag hoppat av, som inför de minimala små skalbaggstrampningar eller fjärilsvingslag som jag inte vetat skulle vara början på något större, ge konsekvenser. Kanske skulle jag inte sitta här och skriva, vid det här bordet, i det här rummet, om mina nylonstrumpor inte gått sönder en fredag i november och det lilla hålet på knäet tuschats med kantiga konsonanter.

Kanske skulle jag ha bott kvar i Norrland om jag inte haft mina finaste, spetsigaste skor på mig när jag dansade med den kajalmålade Ikea-lagerarbetaren nånstans i skogen 1986.

För det finns en avgörande skillnad mellan beslut som tagits med eftertanke och de som skett av slump och med en axelryckning, och det är skillnaden mellan att bestämma själv över sitt liv och att bara ha råkat sätta igång en ödesprocess, flaxat med en ögonfrans och startat en själsstorm. Det är den lilla obetydliga hummande insekten av livsavgöranden som man kan kliva på eller bara passera.

Så tänk på vilken sida av gatan du går på. Eller om du tar en för stor tugga på din mozzarellasmörgås. Eller om stöldlarmet sitter kvar i dina nya byxor. Allt är viktigt. Allt får vara betydelsefullt.

För jag är inte säker på att jag alls skulle vara just mig idag om jag inte en gång, för länge sen, bestämde mig för att köpa en blå telefon.

Jessika Gedin