Sluta klumpa ihop alla kvinnor

NÖJE

H&M-kritikerna säger att Heidi Klum ser ut som en hora, Marie Söderqvist säger att brudar med makt är sexigt nu, sexologerna säger vänta med debuten, läkarna säger ät ordentligt, grabbtidningarna säger visa lökarna, kvällstidningarna skriver att Big Brother-Linda är en dålig mamma. Brun utan sol, beach 2003, mammor har rätt att vara hemma med sina barn, mammor har rätt att göra karriär, gubbslemskampanjer, popstjärneembryon som vill vara starka och självständiga förebilder för unga flickor, advokater som anser att gruppvåldtäkter kan provoceras fram av ett flirtigt beteende.

Alla tycker något. Alla har åsikter om det här som är vår kanske absolut minsta gemensamma nämnare: hur vi ska vara som kvinnor. Och jag tänker en enda sak: Snälla? LÅT MIG VARA!

Det är inte särskilt ofta jag primärt behöver vara kvinna. Och det beror säkert på att jag har en privilegierad position: jag är trettio, vit, svensk, barnlös och självförsörjande. Därför kan jag i första hand vara andra saker: kompis, kollega, kulturtönt och ibland - varför inte - den där jävla idiotkrönikören. Visst. Fine. Och det passar mig bra. Att vara Jessika.

Men faktum är att jag bara ruttnat ihop på att vara kvinna på sista tiden. Eller snarare att t v i n g a s vara kvinna. På det kvinnliga perspektivet. På allt som sägs och förmanas och läggs på oss från alla håll och kanter. Som om vi vore en minoritet. Som om vi vore idioter. Som om vi vore l i k a. Som om vi i varje givet ögonblick representerade vårt kön. Vi är för tjocka, för smala, för aggressiva, för ätstörda, för mesiga, för sexiga, för hämmade. Vi är offer, lättmanipulerade bimbos och kalkylerande karriärister. Och allt detta bara för en liten x-kromosom. Som om hela Blåsningenredaktionen stod i förlossningssalen med blommor och vimplar och flärpor och vid första lilla flicksbabyskrik ropade i kör: "Grattis! You have been X:ed! Välkommen till din identitet."

Vi är summan av var vi kommer ifrån. Hur vi uppfostras. Vad vi upplever. Den här krönikan är inte särskilt Bra För Kvinnan. Jag är förmodligen inte särskilt Bra För Kvinnan. Däremot är jag rätt okej som människa. Som Jessika. Jag bara önskade att jag fick lite tid - säg en vecka - då det bara var lite tyst, eller då Heidi fick se ut som en hora för att hon är Heidi, inte för att hon är kvinna.

Jessika Gedin