Någon borde lugna ner Carola en aning

NÖJE

Carola ska göra en popskiva - igen.

Jag vet inte, men detta besked fyller mig med kilovis av tysk angst.

Ty Carola är lika förutsägbar som en lottodragning.

Carola är överallt nu.

I tv-soffor, på scen, skiva, radio, tidningar... Verkligen överallt. Hon jubilerar. 20 år som artist. 20 spretiga år. 20 osannolikt spretiga år.

Den här människan har varit musikal, pop, rock, gospel, julvisa, rock igen och lite mer därtill. Hit och dit har hon farit och alla dessa krumbukter kan nu avnjutas på en cd. En cd som verkligen tydliggör hur bitvis förvirrad hennes väg varit.

- Nu ska jag göra en popplatta, konstaterar hon så.

Förra gången det begav sig talade alla förhandsrapporter om att Carola verkligen hade bestämt sig för att göra den skiva alla gått och väntat på.

Svenska poprävarna Niclas Frisk ( Atomic Swing) och Andreas Mattson ( Popsicle) hade jobbat med henne och resultatet fick min kära kollega Per Bjurman att jonglera extra exalterat med snusdosan:

- Det var gospelrock, rått och oproducerat. Verkligen bra.

Men sedan hände något konstigt.

Carola fladdrade iväg åt ett annat håll. Det skulle bli Britney Spears. Det skulle bli polerat, hårdproducerat. Och vips satt vi där med "My show". En skiva som inte direkt tog Carola någonstans alls.

Nu säger Carola att hon förstått att hon gjorde fel då.

Att hon vill börja om.

Att hon ska ringa Niclas igen.

Jag vet inte, jag tror det knyter sig i magen på alla inblandade. Orkar man verkligen börja ett varv till. För halvvägs kommer det väl ett nytt infall. Något nytt som rycker henne ur spåret.

Jag kan nästan ge mig fan på att vi kommer att sitta med en hiphop-platta i höst från Carola. Det är väl det enda hon inte gjort ännu. Och Madonna rappade ju faktiskt nu på senaste plattan. Arrrgh!

Jag vet inte, men någon borde hålla fast Carola en stund. Sätta henne ner. Och låta henne - som indianerna gjorde - vänta in sig själv. Så att hon hinner i kapp. Landar.

För nu borde hon faktiskt på något plan bestämma sig lite och åtminstone ge ett enda spår lite tid, inte kasta sig in i en musikal plötsligt och spåra ur, utan göra en enda grej och göra den riktigt, riktigt bra.

För när du sitter där med samlingsplattan över de 20 åren så slås du av att det är faktiskt bara några få riktiga milstolpar.

Och det är fortfarande, märkligt nog de stora schlagerlåtarna som står främst.

Metallicas releasefest i tisdags innehöll det mesta. Inklusive att er mest älskade nöjeschef fick en Fernet hälld över huvudet. Den som hällde fick sedan så djup ågren att hon nog inte hämtat sig ännu. Eh, ja, ta det som en varning, ni som tänkt köpa "St. Anger". Det är en väldigt aggressiv platta - som gör saker med folks huvuden.

Facit

Ronny Olovsson