Den gamle rumlaren lurar döden - igen

NÖJE

Ozzy Osbourne bryter nacken - men verkar överleva det också.

Han borde få Nobel-priset i fysik om han lyckas kravla sig upp på scenen igen.

Vad är väl en bal på Stadshuset...

De har väl precis vaknat nu, med huvudvärken bultande, kräks på kudden och smokingen halvvägs av kroppen" Nobelfestens partymonster.

Men hur mycket de än bälgat bubbel, tafsat på sessorna och fribejsat Cohiba är de så ohyggligt distanserade av vår favoritbuse Ozzy Osbourne.

Black Sabbath-sångaren har själv lakoniskt konstaterat att han borde ha dött en fyra-fem gånger.

Knark.

Spritmissbruk.

Flygkrasch.

I måndags skulle han väl ha dött igen.

Kraschade med en fyrhjulig motorcykel, bröt nacken, punkterade en lunga, knäckte revben och nyckelben.

"Nu är det kört", sms:ade jag mina kompisar som liksom undertecknad har biljetter till hans kommande konsert i Globen.

Men, den gamle rumlaren, tja, han verkar lura döden igen. Och, under av alla under, det talas om att han kan bli helt återställd.

Ja, nåja, men ni fattar...

Nu talar man om att turnén bara flyttas fram, för fjärde gången.

11 juni 2002 på Globen. Inställt på grund av trasig gitarrist.

15 september 2003 på Globen. Inställt på grund av trasig Ozzy-fot.

14 november 2003 på Globen och 16 november på Scandinavium. Inställt på grund av torr Ozzy-mun på grund av läkemedel mot darrningar.

Nu är det så dags igen, på grund av bruten nacke. Lite mer legitimt skäl, kan jag tycka, än muntorrhet.

Genomslaget av MTV:s succé "The Osbournes" märks. Den halvgalna serien som väl lindrigt sagt framställer Ozzy som en hjärnskadad galning gör det svårt för folk att ta musikern Osbourne på allvar.

Inte så att han själv någonsin gjort det, självdistans är han fylld till brädden av.

Ändå känns det lite halvtragiskt att hans allvarliga olycka i måndags för många mest passerade som ett dåligt skämt.

Han är en av rockmusikens största profiler, mest originella sångare och definitivt en av rockens största scenunderhållare - alla kategorier.

Det han åstadkom med Black Sabbath under tre år, 1970, 1971 och 1972, på fem skivor, är fortfarande facit för den tyngre hårdrocken.

Att han sedan som sparkad sångare lyckades bygga en ännu mer kommersiellt framgångsrik solokarriär är en smått unik bedrift.

Det är lätt att glömma bort det.

Det är lätt att han bara blir en sluddrande galning som bet huvudet av en fladdermus en gång och lekte Familjen Addams i tv...

Facit

Ronny Olovsson