Nu glider Joyride ut på startbanan igen

NÖJE

Det har talats om ett nytt album med Joyride i snart två års tid.

Men nu glider bandet äntligen ut på startbanan igen.

Joyrides tredje platta, "Fritt fram" (Mariann), kan bli deras bästa hittills.

"Fritt fram", som släpps inom kort, innebär återkomsten för en av landets mest ambitiösa och integritetsmässigt mest respektingivande dansorkestrar. Sångerskan Gitte Tinglöf-Källman skriver många av bandets låtar och låter ingen tumma på kvaliteten.

Joyrides tidigare album, "Godmorgon världen" (Mariann, 1998) och "Ett nytt millennium" (Mariann, 1999), hör till de skivor jag helst återvänder till. "Fritt fram" ser ut att bli den starkaste av de tre, och präglas av en ännu större melodikänsla.

Ofattbara fem år har gått sen sist. Det är klart att ett visst mått av utveckling måste ha skett. När jag får möjlighet att förhandslyssna noterar jag den påkostade produktionen, signerad främst Lars "Dille" Diedricson, att countryformeln förfinats ytterligare och att Gitte Tinglöf-Källman sjunger med större mognad och inlevelse.

Jag vill inte avslöja alltför mycket redan nu, men kan säga att de utmärkta livstecken, i form av singlar och låtar på samlingsplattor Joyride strött ut under åren som gått, finns med här, men nu kompletterade med en stor andel nyinspelade låtar, några rentav skakande bra.

Ett exempel: tillsammans med schlagerkungen Marcos Ubeda har Gitte Tinglöf-Källman skrivit den skamlöst poppiga 110-knyck-låten "Förbjudet", en slags moralisk uppföljare till Shania Twain-pastischen "Hey hey honey".

Jag kan knappt bärga mig och hamrar frenetiskt sönder tangentbordet.

Ett band att hålla ögonen på: Twist från Åtvidaberg är aktuella med en demo-cd som jag fått i min hand. Twist var också namnet på en vridbar bildskärm som uppfanns av Facit i Åtvidaberg på det gyllene 80-talet - det är oklart om dansorkestern inspirerats till sitt namn av detta faktum"

Twists demo-cd innehåller åtta låtar och är en positiv överraskning, om man bortser från att inspelningen, som i de flesta demosammanhang, är utförd under tämligen spartanska förhållanden. Men man får en god bild av vad den här dansanta kvintetten kan uträtta.

Jag vill framför allt uppmuntra deras mod att inte falla i coverfällan genom att satsa på svaga tolkningar av redan kända låtar. I stället bygger Twist sin presentation på delvis nyskrivet material, och petar endast i undantagsfall in tidigare inspelade, dock aldrig sönderspelade, sånger, som exempelvis Tiffanys "Det finns ingen jag älskat så".

Niklas Johansson och Tomas Svensson heter herrarna som förtjänstfullt delar på sången. Båda gör en klart godkänd insats utan åthävor eller överdrifter, men tyvärr också utan större temperament.

Grundanslaget är traditionellt med inslag av modern dansmusik. Jag vill särskilt lyfta fram den inledande trion sånger: småpoppiga och melodiösa "Jag glömmer världen utanför", Martin Klaman-komponerade "Tre röda rosor och mitt hjärta", med drag av Kim Larsens 80-talshit "Papirsklip", och "Vad jag saknar dig", pålitligt levererad dansbandsrock av Nick Borgen.

Det är tre låtar där Twist träffar rätt. Det blir spännande att följa dem i fortsättningen.

Bäst just nu

Michael Nystås