Jag är beredd att förlåta hans tumme

NÖJE

Sångaren Jonas Näslund gör tummen upp på omslaget till Mats Bergmans nya album.

Trots det är jag beredd att förlåta honom.

För ”Vänd dig inte om” (Mariann) är bitvis en alldeles utmärkt platta.

Nyköpings finest, Mats Bergmans, trappar upp utgivningstakten. Färska ”Vänd dig inte om” (Mariann) släpps bara två år efter senaste studioalbumet, treplusbelönade ”Min egen ängel” (eget bolag).

Det är en smart strategi - efter Vikingarnas nedläggning finns ett uppenbart tomrum inom den mogna dansmusiken. Flera av genrens främsta flaggskepp, som Thorleifs och Fernandoz, dröjer med sina nya album.

Men under sommaren har vi sett prov på hur bra det kan låta, genom Erik Lihms och Digits nya skivor. Mats Bergmans nya cd är därför efterlängtad. Sångaren Jonas Näslunds röst är mörk och sammetslen, som en blandning av Christer Sjögren och Anders Nordlund i Fernandoz.

”Vänd dig inte om” är Mats Bergmans blott tredje studioalbum sedan debuten med ”100 % chans” (Solna Records/Albatross). Trots den sparsamma skivutgivningen har bandet varit en flitig gäst på Svensktoppen, senast med ”Min egen ängel” före omläggningen 2002. Orkestern har också, till fansens fromma, satsat på egenproducerade live-album och samlingsplattor av olika karaktär, den senaste släppt i våras.

Redan 1994 vann Mats Bergmans dansbands-SM i Sunne, och så sent som förra året uppnådde de sin kanske största framgång hittills när de tilldelades utmärkelsen Årets dansband på Guldklavengalan.

Den nya plattan är Mats Bergmans mest påkostade hittills och innehåller några av deras bästa inspelningar. Jonas Näslund sjunger varmt, tryggt och med hetta när så krävs.

Titelspåret är skrivet av Lasse Holm och Mats Rådberg.

Det är en av albumets starkaste sånger med tydlig countrykänsla och en vemodig text som jag till en början har lite svårt att greppa: ber han henne att gå, trots att han vill ha henne tillbaka?

Det finns också utmärkta bidrag av Tommy Gunnarsson och Elisabeth Lord, Peter Bergqvist, Hans Backström, Lennart Green och Peter Åhs. Jonas Näslunds och Lars Erikssons bitterljuva ballad ”Så länge drömmen finns kvar” lever högt på en urstark refräng, med sköna countryglidningar av unge Näslund. Den har vissa likheter med Kent Fingals och Haidi Krohns fina ”Som ett öppet hav”. Ofta bärs sångerna fram av Gullmar Bergmans dragspel och kapellmästaren Magnus Nymans saxofonkonster, som bidrar till Mats Bergmans egen musikaliska profil.

Av de mer dansanta spåren gillar jag Peter Anderssons och Åsa Karlströms ”Sommaren med dig” och Mats Björklunds och Elisabeth Lords ”Ett två tre”. ”En liten fågel” är den svenska versionen av schlagerklassikern ”Ein bisschen Frieden” och ”Du gav bara löften” är en lite oväntad tolkning av Vikingarnas jättehit.

Det finns enstaka starkare sånger på Mats Bergmans tidigare album, men ”Vänd dig inte om” är sammantaget orkesterns jämnaste och bäst sammanhållna skiva hittills.

Det är därför lätt att fördra Jonas Näslunds uppåtriktade tumme på omslaget.

Bäst just nu

Michael Nystås