Dansbandsstjärnan sjunger livsfarligt bra

NÖJE

Grundström hävdar bestämt att ThorGörans aldrig låtit lika bra som på sin färska singel ”Det är okej, bara du älskar mej” (ARS).

Jag är – nästan – beredd att hålla med honom.

Framgångsformeln stavas Agneta Olsson.

Agneta Olsson trollbinder med sin klara röst.
Agneta Olsson trollbinder med sin klara röst.

Sen årsskiftet är ett av mina absoluta favoritdansband ThorGörans en tajt kvintett bestående av sångaren och låtskrivargeniet Peter Grundström, Dick Sjöberg, Kjell Söderlind och nya sångerskan Agneta Olsson.

Agneta är ett enormt lyft för den strävsamma orkestern. Hon har mångårig och mångsidig erfarenhet från nöjesbranschen och det stora genombrottet var på gång under hennes tid i Martinez.

Nu förgyller hon ThorGörans skivor och spelningar med sin trollbindande, klara röst som hör till Sveriges bästa. Peter Grundström och Agneta Olsson är tillsammans ett livsfarligt hot mot konkurrenterna.

I höstas tänkte Peter Grundström lämna orkestern, men han övertalades att stanna kvar när det stod klart att Agneta Olsson - som också är hans livskamrat - skulle börja. Det ska vi vara tacksamma för i dag.

”Det är okej, bara du älskar mej” är ett mästarprov som singel. Här trängs det dansanta titelspåret med baksidans mjuka duettballad ”Ett möte för längesen”. Båda sångerna är skrivna av Grundström och Olsson, vilket plötsligt ger oss en ny låtskrivarkonstellation. Tillsammans bollar de idéer och jobbar fram text och musik.

Sångerna är producerade av Thomas Thörnholm, ett samarbete som inleddes på senaste albumet, 2003 års ”Ändrade planer” (ARS). Soundet är omisskännligt och det osar av gediget hantverk om det melodiösa resultatet.

Titelspåret är mycket svängigt och rör sig i gränslandet mellan modern och mogen dansmusik. Agneta Olsson sjunger fantastiskt. Jag har överhuvudtaget svårt att dölja min förtjusning över att hon är tillbaka på skiva igen.

Duetten med Peter Grundström är ännu bättre. I ”Ett möte för längesen” förenas två av de största rösterna inom svensk dansmusik. Det låter så enkelt men det ligger djupt engagemang, talang och stor kärlek bakom.

I väntan på nye sångaren Chris Lindhs intåg i Barbados i sommar försöker bandet överleva som kvartett. Första singeln utan Mathias Holmgren, ”Vi kan inte va tillsammans - vi kan inte va isär” (Bone Records), var en besvikelse.

Samma sak gäller tyvärr nysläppta ”Lucky guy” (Bone Records). Precis som höstsingeln är det låten som inte håller. ”Lucky guy” är en baktaktsschlager som förmodligen är tänkt att bli en sommarhit. Några takter är till och med snodda från Eddy Grants 80-talsplåga ”Gimme hope, Joanna”.

Peter Samuelsson sjunger helt okej och är rentav imponerande i de högre tonerna i sticket. ”I feel I'm on track”, sjunger han.

Men det är dessvärre en missuppfattning.

Barbados är på väg att spåra ur.

Michael Nystås