Mitt livs novell i svensk politik

NÖJE

Det är alltid kul med tv-drama på svenska. Men varför ”Kronprinsessan”, detta ”Mitt livs novell” i politiken? Varje avsnitt ångar av bästsäljande schabloner ur den anglosaxiska skrämselpropagandan att kvinnor inte klarar både toppjobb och familjeliv. Manusförfattaren danska Hanne-Vibeke Holst anser rentav i intervjuer att kvinnor skulle vara rädda för makt. Ändå börjar serien med att skarpingen Alexandra Rapaport som Charlotte Ekeblad profilerar rak, frisk och rejäl aptit på makten.

Det är också enda gången det känns att Mona Sahlin varit seriens inspiration. Det är trist att seriens ambition att anlägga ett kvinnligt perspektiv bortser från att villkoren är tuffa också för den som inte är kvinna.

För 25 år sen gjorde brittisk tv den oöverträffade politiska satiren ”Javisst, herr minister”. Ingen tittare kom på tanken att uppfatta den medelmåttige mannen som ministern – genialt spelad av Paul Eddington – som en radda påminnelser om hur svårt män har att hävda sig på topposter i manssamhället. Må vara att vi aldrig släpptes in i ministerns sexliv.

Inte heller i ”Kronprinsessan” ser vi manliga ministrar idka sex med partnern. Stats- och finansministern syns överhuvud inte hemmavid. Fru ministern Ekeblad däremot var naken med maken redan i första avsnittet.

Poängen med den brittiska serien var det politiska pingpongspelets villkor. I ”Kronprinsessan” används ett schablonpaket i stället för insides kännedom om maskineriet. Syftet med serien är ju att slå vakt om fördomen att kvinnor inte klarar både toppjobb och familjeliv och det trots toppinkomsters möjlighet att köpa service där det behövs.

Men den möjligheten antyds aldrig. Fru ministern framtonar istället fyrkantigare än en hel karl hemma. I andra avsnittet nonchalerar hon alla stånkanden från maken som sköter barn och hushåll. Hemarbetande man är dock inte mycket till jämställdhetssymbol om hustrun struntar i att han ogillar ­slitet. Det jämställda alternativet, betald hemhjälp – gärna manlig – så maken kan återgå till jobb utanför hemmet lanseras inte alls.

Schablonen att kvinnor inte klarar toppjobb och familjeliv får inte utsättas för prövningar. Därför blir ”Kronprinsessan” ett gäsp långt innan serien tagit slut.

Kerstin Hallert