Släktskrönan en tittarfest

NÖJE

Måndagkvällarna är tittarfest med svenskt tv-drama. Säsongens sting ger John O Olsson med sina sju avsnitt av släktskrönan ”Möbelhandlarens dotter”. Inte sen Lars Molin har svenskheten haft maken till uttolkare. Vid sidan av att själv stå för mastodontjobbet manus, regi och foto har Olsson tillvaratagit en av Molins favoritskådisar, de små medlens mästare, Ingvar Hirdwall. Förutom Rolf Lassgård, praktfull och desperat som en Fellini-film i rollen som möbelhandlarens ­pappa.

Och så lanserar han Jakob Eklund som ­möbelhandlaren själv, grann, hetsig egotrippare och charmör, som får mig att inse att det är dags att plocka fram projektet om Axel von Fersen ur malpåsen. Eklund ÄR Fersen som just nu råkar vara förklädd till resande i möbler på Norrlandsvägarna.
Olsson bygger ett mardröms-Norrland med en geografi av våld, sex och svek

Olsson bygger ett mardröms-Norrland där geografin av våld, sex och svek ­garanterar iskallt drag från avgrunden, medan tillbakablickar och möten tar död på schablonen att norrlänningen är tystlåten.

Tvärtom, familjerna är högljudda och söndrade, surrealistiskt som i tv-serien ”Six feet under”. Möbelhandlaren Frank Tidman (Jakob Eklund) och hans dotter, den 16-åriga Sanna (Sofia Pekkari), förankrar storyn med den närhet i tonfallet som kommer ur improviserad dialog. Problemet är snarare att Olsson redan i första avsnittet definierar möbelhandlarens mamma utifrån antal älskare, men inte gör samma sak med pappan.

En norrländsk barndom på 60-talet återges som om sex är gängse betalningsmedel för fattiga mödrar, fast bidrags-Sverige redan då skickade avier direkt till mammorna. I ett annat avsnitt visas pappan under ljudlig sexakt med främmande tant varvid den lille sonen – underbart spelad av Rasmus Harnesk Wiklund – flyr ut i natten hem till mamma. I hennes säng kramar hon hans hand medan hon lägras av den djuriskt stönande frikyrkopastorn, i sin tur knappast omedveten om klarvakna barn i sängen. Barns utsatthet har aldrig skildrats så starkt i en svensk tv-serie, men vad blir poängen när Olsson inte tillåter minsta snack om saken mellan dottern och pappan.

Det greppet om Norrland köper jag inte.

Kerstin Hallert