Krönika

Marcus Grahn

Nöjesbladet

Glöm 1986 – det är i år du blir metalfrälst

Om någon hade ställt en tidsmaskin i 90-talet, då skulle jag ha löst biljett till 1986.

Det var tur att ingen gjorde det, för jag skulle ha hamnat 25 år fel.

Det var sommaren 2011 jag borde ha längtat till.

Marcus Grahn.
Marcus Grahn.

Blev man hårdrocksfrälst på 90-talet fanns en helig tid att sakna. I folkmun kallad 80-talet. Det var där det hände, varje veteran kunde berätta: Twisted Sister spelades på barndiscon, Monsters Of Rock-galorna var kroniska, alla läste Okej där Blackie Lawless jonglerade med kött. Närhelst man slog på radion hördes Bon Jovi. (Och de var bra.)

Vi, som kom för sent, blev förvridna av avund. Vi fick göra förljugna, vhs-programmerade högtidsstunder av minsta möjliga. Tre minuter med Blaze Bayley i ”Söndagsöppet”.

Om jag då hade fått ana hur det skulle låta i Sverige 2011 skulle det ha gått en dagdrömssäkring.

Nu är utbudet så rikt att man som ett fan behöver vara det också.

För att gå på Sweden Rock, Metaltown, Iron Maiden och Getaway krävs 6 000 biljettkronor (800 mindre om man väljer Sonisphere i stället för Gävle). Det är mycket – en halv lön för en som bor i min badrumsspegel – men inte orimligt för vad man får. Mätt i samtidsindex är det mindre än vad landets största modebloggare i går gav för en sorts högklackad toffla i färgen beige. För de solglasögon hon köpte i förrgår skulle man få både Foo Fighters och en lördagsentré till Peace & Love, gjord för gluggen mellan Iron Maiden och Metallica.

Det eländiga är att det inte ens känns sensationellt. De här bokningarna känns förväntade, de här somrarna normala. Så blaserat bortskämd har man kunnat bli.

Det är klart att jag ställde jag mig upp och skrek i går, men det var när Charlotte Kalla gick i mål i skid-VM. När det blev klart att thrashfyrans turné kommer hit tänkte jag: jaha. Ska man se dem också, tro? Igen? Eller räcker det med Iron Maiden? Och Judas Priest? Och Ozzy Osbourne? At The Gates, Slipknot, Korn? Helloween? Mastodon? System Of A Down?

Jag önskar att mitt 90-talsjag kunde få glömma ”Söndagsöppet” och komma hit.