Vi måste sluta att göra Laleh till något exotiskt

Laleh är just nu en av landets hetaste artister.

Men i första hand är hon invandrare.

Så låter det i alla fall i rapporteringen kring henne.

”Du var ett flyktingbarn ... kan du berätta om din barndom?”

Skavlan tittar uppfodrande på Laleh när han ställer frågan.

Laleh har en intressant historia med en flykt från sitt hemland i tidig ålder, och händelserna har enligt egen utsaga påverkat henne både som privatperson och som musiker.

Frågan i sig hade därför inte behövt vara omotiverad, om det inte vore för att hon fått svara på den om och om igen – i åratal. Ända sedan hon hånglade upp Torkel Petersson i filmen ”Jalla! Jalla!” 2000, så har det i så gott som varenda intervju med Laleh Pourkarim påpekats att hon är f l y k t i n g. Ibland bara i en bisats eller faktaruta – men ändå alltid: f l y k t i n g.

Det är som att svenska medier har bestämt sig för att vi aldrig ska glömma att hon i första hand inte är människa, utan invandrare.

Jag kan höra resonemanget på redaktionerna. Man vill bara berätta en bra story. Lalehs sticker ut. Men välvilliga intentioner till trots, lukar resultatet unken uppdelning. Fixeringen vid hennes rötter blir bara ytterligare ett befästande av ”vi”- och ”dem”-tänket.

För även om det var först i ”Så mycket bättre” som ­Laleh verkligen vågade lyfta på locket och berätta om sin bakgrund, betyder det inte att det nu är fritt fram för alla andra att krama ytterligare detaljer ur historien. ­Eller definiera henne utifrån den. Hur länge ska Laleh behöva stå till svars för att hon inte är född här? När ska medierna fokusera på hennes artistskap, utan att först redogöra för hennes väg till Sverige? Och för att vända på steken: Hur länge är det intressant för oss läsare/lyssnare/tittare att ta del av?

Jag är hysteriskt mätt på frågor från vita medelklassjournalister vars intervjuer inte leder till något annat än att ­exotisera en artist och förminska henne till en nationalitet.

I en färsk intervju med TT Spektra sa Laleh såhär, ­angående att ha lämnat ut sin historia:

”...Nu är jag så pass etablerad som artist, det kommer inte att definiera vem jag är.”

Laleh, jag önskar att du kunde få rätt.