Grabbhumor får stammishak i tv

Läs Sandra Wejbros tv-krönika

NÖJE

”Café Bärs” (Kanal 5) är ett program ”för killar som gillar att ta en bärs och snacka lite”.

Den meningen får mig att ångest­skratta högt i tv-soffan.

Sandra Wejbro.
Sandra Wejbro.

”Tjäna. Tjäääna”.

Kanske kommer jag att tvingas äta upp mina ord (med en burk elementvärmd ravioli), men hur många sketcher går det egentligen att klämma ur ”Café Bärs”-konceptet?

Vi har fyra lätt spåniga killar som gillar fotbollslaget Bajen och att dricka öl. Det är knappast dynamiken i deras personligheter som driver historien framåt.

Första avsnittet av ”Partajs” spinoff­serie är åtminstone ganska kul. Inramningen av hemmagjord ”Öppna kanalen”-estetik tillsammans med Johan Peterssons komiska tajming ger den en stadig grund att stå på.
 

Humorn bottnar i bristen på dramatik. Peterssons roll­figur Jocke har en hantverksskola för klåpare där han sätter upp en tavla och sen ”går och fakturerar”. De debatterar om man får ha handduk i bastun eller inte. Hasse Hansson (Andreas Tottie) relationscoachar ett par med uppmaningen att ”ta en bärs och prata lite”.

”Dobben” (spelad av Ted Åström) tipsar om gamla ölreklamvideos. Vi bjuds på husmorstips (värm ravioli på element i åtta timmar).

Genren grabbhumor har fått en egen stammispub i tv-tablån.
 

Moderskeppet ”Partaj” tuffar på som vanligt med djupa dalar och små kullar av träffsäker humor. Med en timmes programtid att fylla i veckan är det ju knappast väntat att allt ska vara roligt.

Man siktar högt och brett och smalt på samma gång. Sketcher om SVT:s nöjespanel och ”Allt faller” kan räknas till det senare. När TV4-chefen ställer Jonas Gardell och Johan Rheborg mot väggen med orden ”alla Bauhaus-produkter, var är de?” är det i själva verket en hyllning till den udda komediserien.

Levererad av en helt annan typ av humorshow.
 

I kväll ser jag countrydramaserien ”Nash­ville” (TV3 20.00).

Ha!

Musikläggarna i ”Mästarnas mästare” (SVT1) bjöd både på Beagles ”The things that we say” och en cover på The Smiths-låten ”Please, please, please let me get what I want”. Lysande.

Gah!

Den ”Twin Peaks”-doftande musiken i ”Brottet” (SVT1) får mig att vilja flytta till Köpenhamn och bara röra mig utomhus när det är mörkt. Livsfarligt.